Jag kommer stänga denna blogg och skapa en ny med annan adress.
Let me know, om ni vill ha länken dit sen.
Kram och hej

I dag har jag köpt ett nytt lås till min cykel. Ett DYRT. 236 kr.Jag frågade kassörskan om nu cykeln ändå blir stulen får man en ny cykel då?? Men det fick man inte trots hennes lovord om att det här låstet inte gick att knippsa upp. ( vette fan.. i mitt bostandsområde kan man ha kedjor av model tyngre, å nå fan lyckas de sno prylar ändå). Well well.. Jag ville i alla fall investera i ett bra lås.
Bästa av allt var ju att det är sifferkombination på det. Alltså, jag behöver ingen nyckel och det passar bra för en i bland virrig själ som mig eftersom nycklar är ngt som mina små tomatar tar hemma ( och på jobbet ). Men sen kom jag på - när jag skulle välja siffror ...Att nu lär jag ju verkligen välja en kod som jag inte glömmer bort!!! Kan jag glömma koden till VISAkortet jag haft i flera flera år så är det väl buslätt att glömma koden till cykeln. Skitsamma, nu har jag valt en kod och jag kommer aldrig glömma den eftersom koden är från ngt som jag älskar.
SÅ- glömmer jag den så kan jag titta här i bloggen och sen kommer jag på vad det är!
Lätt som en plätt.
Men å andra sidan älskar jag så mycket saker och människor som denna kod kan hänvisas till ..... så..jajajajaj.. glömmer jag den får jag väl ragga upp nån buse i området som får komma med bultsaxen.

När jag var yngre lånade jag min systers fina cykel. Tappade nyckel och gick till en låssmed som hjälpte mig såga upp låset. Mitt på torget. Han frågade inte ens om det var min cykel. Kan ju också vara ett alternativ.

Bara ord idag.
Nu ska jag sätta mig. Intensiv dag idag. Och ack så underbart underbart solig.
Snäll Peter kom på kaffe idag. Trevlig. Inte sett honom på evigheter då han flängt runt med div turnéer i månader.

Puss och Kram

mina 2 kärlekar...

( vart är min 3:e kärlek - format vuxen?? ;-)

Se till din lust! Den är marken du står på. Den är drivkraften till ditt liv. Se till din glädje och ditt skratt! Där ligger kärleken till livet och människorna. Sök din glädje allra mest envist, när den tycks som mest förborgad. Den finns intill dig, i dig. Det svåra är inte fel. Det svåra bjuder till kamp. I motstånd... ska du brottas med livet. När du växer, har du segrat.

Det kom ett mail idag....

Hej matte..

Jag vill bara berätta för dig att här i kissens himmel så har jga det så himla bra!!
Här får jag kissa på vilka mattor jag vill... och vi får Whiskas varge dag och när jag kom tidigare idag hade de välkomst middag med räkor, strömming och köttfärs.Mina tänder är hela och min andedräkt är som en kattunges. Jag är okej med balansen och lederna underbara så jag kan röra mig hur jag vill. Träden här är fantastiska.
Det finns inga bilar här och heller inga andra dumma katter som kan göra mig illa.. så du behöver inte vara orolig för det.
Tack matte för att du hjälpte mig till en bättre värld. Jag vet jag var trött på slutet och orkade inte så mycket. Sen när den nya flockmedlemen kom så blev det lite mycket allting och jag ville bara dra mig undan. Hälsa min älskade Eric allt gott. Jag ska komma och kurra med honom nån natt när han sover och hålla mitt vakande kattöga på honom.
Tack igen kära matte och tack för den underbara tid vi haft i alla 17 år.
Mjau.. nu måste jag springa runt lite.. Jag har träffat en kattflicka här som är enormt söt. Hon visar mig runt.
Ps. De sa idag att här blir det aldrig vinter! Ds

Matte svarar

Älskade Älskade Johannes. Det glädjer en mattes hjärta att höra att du har det så bra!
Det var jobbigt och mycket ledsamt i dag att se dig somna, men samtidigt är jag glad du somnade i min famn. Men som sagt, vi hade inget val längre.
Jag kommer aldrig glömma dig och alla år vi haft. Jag kommer sakna den helande kraft du faktiskt haft. När du lagt dig på min ömmande axel , min värkande mage.. när du puffat på mig när jag varit ledsen. Jag är så lycklig över att ha haft världens finaste katt i mitt hem. Du blev och är en famijlemedlem som funnis hos oss i så många många år.
Eric är ledsen men jag ska berätta för honom att du har det så himla bra!
Vi saknar dig jättemycket men du har alltid och förevigt ett plats i hjärtat.

Ta nu hand om dig och din fina kattflicka du träffat. Ät gott och spring, klättra i träd, fånga mössen och lek. Katthimlen är den bästa.

Din matte
Maria

Salem Al Fakir - MIN vinnare i kväll.

Min vinnare!
Min nya musik kärlek.
Vi kommer komma överrens bra. Salems musik och jag!
Vandrade rakt in i hjärtat hos Mamman Mian.

Dessutom är han oförskämt söt.
:-)

Mamma magneten.....

Liten prinsessa har visst tydligt och bestämt gått in någon fas där hon ... FASAR för att bli lämnad av sin mamma. Alltså, lämnad, övergiven och att mamman aldrig mer ska komma tillbaka.
Mamman går in i köket för att hämta något och liten prinsessa bryter i princip ihop eftersom hon tror jag gått och aldrig mer kommer åter. Ja, det ska visst vara den här förbannade ( ja, jag skriver förbannade) separationsfasen som de hamnar i mer eller mindre vid 8-9 månaders ålder. Hon klänger på sin mamma KONSTANT såvida inte mamman kanske mutar med en skorpa, för då kan det sittas still en stund.
Prinsessan drar mamman i jeansen och gråter för att hon vill upp och får då komma upp, men då vill hon ner, och när hon kommer ner kommer hon ju på att.." Nämen, Mamma KAN JU FÖRSVINNA, bäst jag kommer upp i hennes famn igen. Så håller vi på.
Hon kan leka en stund för sig själv, men kommer på att " nämen.. va är mamma??" och då börjar hon krypa efter mig och likson smågnyr på vägen till köket för att tycka lite extra synd om sig själv för att mamman FÖRSVANN SÅ LÅNGT BORT!!
Mamman blir galen i bland.
Om jag läser en tidning ska hon ha tidingen eller mobiltelefonen, datorn, kameran ( hon är för övrigt en riktig linslus..), äpplet osv osv.
Om jag TITTAR åt ett annat håll i bland blir hon ledsen. :-)
Jag både skrattar och gråter till detta. Det här är jobbigt för henne med. Men det ska gå över. Enligt litteraturen så har hon NU kommit på att hon är en egen individ och det är tydligen jätteläskigt.

Snacka om att vilja vara under skinnet. Men jisses vad det kan vara underbart att vara så dyrkad.
I morgon kanske det gått över. Man vet aldrig.
Annars är det bara att åka me ett tag till..

Kan själv....

En inlägg som jag stulit för att det var så bra....

På Sanna Ehdins blogg har hon publicerat följande historia: ( alltså .. jag har snott det här inlägget för att det är så fantastiskt !!!)

Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.

En man med violin spelar Bach i en timme. Under den timmen passerar ca 2000 personer.

Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min: Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min: En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min: Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)

Efter 45 min: Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.

Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h: Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

Sanningen: Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.

Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar. Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.

Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina konserter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"

En slutsats i mängden: Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument… hur mycket annat går vi då inte miste om?