19 augusti började Elin dagis..

Den 19 november hade hon sin första " sjukdag".
Egentligen var det inte så illa, men hon har snorat ett tag nu med hosta och sen hade hon lite feber.
Jag tycker dock det är enastående att hon fixat det så länge.

Vi gjorde årets första snögubbe i helgen. Den är Elin HELT fachinerad av. Det är som hon tror att detär en RIKTIG gubbe liksom som står där på framsidan. Det vinkas och det pekas till denna snögubbe. Enormt sött.

Louise..

heter min mamma. Louise,Jag tycker det är ett vackert namn.
Eller eftersom hon inte lever längre ska man skriva " hette". Min mamma hette Louise?
Nä, hon heter ju Louise fortfarande även fast hon inte finns hos mig längre.
Jag saknar henne i bland. Det är 10 år sedan hon orättvist inte fick fortsätta livet. Jag tänker på hennes liv ofta och det hon gjorde för oss barn.
Min mamma var jävligt snäll, varm , kärleksfull, en vän i med och motgång, en MAMMA liksom.
Tänk att jag snart är 40 och som sagt saknar jag henne i bland så det gör ont.
Jag saknar hennes röst i telefonen. Jag saknar att få RINGA henne och bara fråga något. Jag saknar att bara dricka kaffe med henne.
När det har gått 10 år, får man inte eller ska man inte sakna mer då? Ska man liksom lagt allt bakom sig och gått vidare. Jo, i mångt och mycket kanske för visst släpper saknaden och längtan efter en tid. Men sen får jag liksom HUGG av att bara vilja ringa.
Jag vill RINGA henne och berätta vad Elin gjorde idag när vi åt. Jag vill att hon ska ringa MIG och fråga med sin vänliga stämma" Hej, hur har ni det i kväll?"
Jag vill RINGA henne och fråga hur jag bakar det där brödet eller hur jag ska sy min gardin . Jag vill RINGA henne och fråga om hon kan komma och äta med oss någon dag.
Hon blev 65 år. Eric var 4 månader när hon gick.

I bland är det jävligt orättvist.
Jag saknar att få vara lite lite liten.

Dock hör jag henne i bland. Hon talar till mig i råd och jag lyssnar. Kan tyckas underligt, men det är så.
She is behind.
Synd att jag inte kan bjuda henne på kaffe då.

Min sjukgymnast..

som även fungerar som samtalsstöd, dietist, all vetare inom hälsa och stressexpert har gett mig läxa.
Jag ska under denna vecka på eftermiddagen kl tre käka en youghurt och en banan
När jag kliver av bussen ska jag gå till dagis LÅNGSAMT, jag ska lååångsamt komma ifrån dagis med Elin. Jag ska långsamt gå hem och LÅNGSAMT öppna dörren, LÅNGSAMT ta av ytterkläder och långsamt starta middagen...

mm... jag glömde för det första att äta "mellis".. sen tänkte jag på att jag inte skulle glömma bort det här när jag satt på bussen hem, men hade glömt när jag klev av och kom på det igen när jag var i hallen hemma.

Nya tag i morgon..
*host*
Syftet med att göra allt långsamt vet jag inte. Hon ville bara jag skulle göra så här under den här veckan. Ska utvärderas sen.

Ok, Jag gör som jag blir tillsagd!
Hepp

Snäll peter och hans lilla julia ..

kom i lördagskväll med Mc Donalds mat och vi åt alli hop och Elin fick sitt livs första hamburgare som hon med glädje gluffsade i sig. Hela!
Jättetrevligt.
Visst kan man ha jävligt trevligt utan Indiska maträtten man lagat i 3 timmar och det goda vinet. Han tar mitt stökiga hem för vad det är och knallar in och känner sig som hemma. Åh, jag gillar sånt så himla mycket. behöver inte vara så pretantiöst jämt.
En fantastisk vän och hans dotter förgyller lördagen för en Mamma Mian enormt mycket.
Peter har jag känt i många många år och jag tror han är en av de snällaste som finns. Verkligen.
Jag har många " snällaste som finns" runt mig, Det jag menar är att han är en av dem.

Puss till Peter!

Helg.. tjohoo..!!!

...eller..? JO, visst fasiken är det skönt med helg. I början av jobbstarten kände jag inte alls för helger för jag tycker jag hade varit ledig Nog liksom. Men nu tycker ju jag så klart att det är skönt, även om det inte innebär att jag får sova ut. Men vi slipper stressa till dagis och jobb.

Men vissa helger, särskilt fredagar är urjobbiga. Hemska. Sonen har gått till sin pappa och jag har ingen "hjälp" där att skingra fredagstankarna.

Fredagstankar?
Ja, jag saknar så in i bengen att ha en till vuxen hemma. Att få laga nått gott, dricka ett glass gott rödvin. Känna att man landar efter en veckas jobb.
Att kolla nå bra på teve, se en bra film eller .. what ever. Bara jag hade det.
Den andra vuxna.
NEJ, jag längtar i c k e efter en ny sambo. Men jag längtar efter att ha någon vuxen att tycka om.
Nu har jag massor av männisor som är vuxna som jag både älskar och tycker om.
Men jag vill ha någon att tycka om som jag kan ge en puss på kinden , klappa om på ryggen medans VI lagar mat. Nån att skratta gott med , nån att tjabba med om livet rent generell. att ha ngn att kommentera teveprogrammet med. Nån som jag kan göra nått kul med på lördagen.
Mitt i alla dessa tankar så tänker jag även " hur då?"
Hur skulle jag någonsin kunna ORKA släppa in ( eller våga) en man igen. Att lära känna, att kolla av, att se om man gillar varandra eller inte, fungerar han med barnen eller inte, vad skrattar han åt, humor , musik.. allt sånt som ska synas ( och det synar man ju omedvetet) osv osv..

Sen släppa in och släppa in, jag ska ju HA ngn att släppa in också.
För nog skulle jag kunna öppna dörren, i alla fall på glänt..
sen kan man ju alltid dra igen den fort som fan.

Nåväl, det är helgerna som är tråkiga i "ensamma mammans land"
Mest.
Även om jag så klart njuter av mina barn.

Men att luta huvudet mot en axel och kommentera trista Idol vore rätt skönt.

Bless

Fortsätter lite om mammor nu .. Reflektion

Här om dagen satt jag i väntrummet på hälsocentralen och väntade på att få träffa läkaren som skulle berätta att jag inte hade lunginflammation. ( jag visste jag inte hade det, men jag ville få det konstaterat av en expert.. liksom).
Well well..

In i väntrummet kommer en stressig mamma med sin lilla son som kanske var 4 år.
Hon hjälper honom av med jacka och tar fram en bulle och en festis och berättar för honom att det här får bli mellis idag då han inte hann med det på dagis.
Mamman pular själv i sig en bulle.. känner igen det där så väl. Fort ska det gå och man vill helst svälja hela bullen på en gång efter som annat är viktigare. Hon var nog skithungrig.
Ger sonen en bok och säger " titta i den här, nu måste mamma ringa"
och jäklar i min låda vad hon ringer
Samtal 1 : ( dotter?) Hej Gumman, det är mamma. Vart går du nu efter skolan?.. jaha.. bestämde ni det? Är hennes mamma hemma då eller är ni själva? Okej. Men kom hem vid 18.
Samtal 2: ( en större son typ tonåring) Heeeej det är mamma. Jag är på hälsocentralen med XX.. men vi kommer sen..
jo han har pillat in en pärla i örat så doktor n måste ta ut den. Har du allt i ordning för träningen? Ok. Så xx pappa skjussar. Bra men då hämtar jag er som vanligt.
Samtal 4: HEEEEJ. Joo visst.. nä.. det är okej.... vi ska få ut den där nu.. ( lät som hon talade med pappan). Vi sitter här och väntar nu... Ja.. XX är hos en kompis och jag har sagt hon ska komma 18 och jörgen ska i väg på träning. .. Ja.. jag hämtar.. ..... ica maxi ( säger hon sen).. jodå.. jag ska handla det.. Kl 18.. jag har inte bestämt mig ännu. ( matvalet?) Hörs. puss!
Samtal 5 : Hej .. Jag är ledsen att jag var tvungen att åka från mötet ( aha.. jobbet) . Kom ni fram till nått bra i det där.. jaha.. jahaaa.. mmm.. okej..mmm.. jasså tyckte han det.. mmm.. jaha... Okej, vi får se i morgon då...
När då?? ( hon letar sin almenacka i stora handväskan.. och här börjar sonen med pärlan i örat bli uttråkad och börjar med.. maaammma.. mamma.. mamma.. Hon hittar almenackan) TYST, Vänta lite säger hon till sonen som inte ALLS vill vänta .. hon fortsätter samtalet med att bekräfta ett datum.

Sen verkar det varit klart. och jag var helt SLUT bara av att ha lyssnat på hennes 5 samtal. Allt inom loppet av 5 minuter kändes det som hade hon avklarat det där.

Sen sätter hon sig med sonen, äter en till bulle i 180, medans hon förklarar för sonen att pärlan inte kommer åka in i hjärnan och fastna där.

Ja, jäklar .. inte konstigt att människan går in i väggen.

Och mamma bara ler...

Det här med pappor..igen..

Anledningen till min tidigare upprördhet över Elins pappa som jag kämpat för ska ha kontakt med sin dotter så kom en lång kommentar lite på sidan om som jag väljer att klistra in här utan att "avslöja" om vem detta är. Hon skriver så här

"Jag vet att min mamma trodde hon gjorde det rätta genom att kämpa för att han skulle fatta att han borde ta ansvar och engagera sig i sina barn - oavsett all skit som min mamma fick gå igenom med honom, hon satt mig och min bror först och tänkte att det var ju klart att ungarna ska ha kontakt med sin far.
Jag sager bara att utifrån min erfarenhet och mitt facit i handen så tror jag att det hade varit bättre för mig att inte ha nagon kontakt med honom under min uppväxt. Jag kände mig aldrig älskad av honom, de helger han tog hand om oss så saknades det alltid värme, intresse och stabilitet. Nej jag tror att vad ett barn behöver är kärlek, intresse, trygghet och stabilitet. Det kan man ge som ensamstående förälder, som två mammor, som två pappor, som en forälder och som en vän, som en forälder och en släkting."


Ja,visst är det så här. Att det inte just behöver vara han som ger det hon behöver.
Och visst kan någon kanske en dag vara en mycket bättre " ställföreträdande" i stället för pappan himself. D
Det var såååå skönt att läsa det här.
Dock kommer nog itt hjärta alltid vara ärrat över att pappan är som han är.
( han förtjänar inte ens att benämnas med det ordet.För han är ju verkligen inte pappa)
Min älskade flicka har massor med kärlek runt henne med människor hon bara älskar och som älskar älskar henne,
Viktigast! Så klart!

Sen avslutar hon med orden
Jag läser din blog och glädjer mig att att du är på riktigt, du är rolig och skriver väldigt bra tycker jag.
Snygg, smart, vaken a rolig två barns mamma - inte illa Maria!


Tack!!! <3 Det kändes skönt att höra detta..
Hälsar " Snygg och smart" ;-)

Inlägget nedan..

Ja men alltså..i bland blir man ju TOKARG.
I 2 år harjag försökt få Elins pappa att skaffa sig/ vilja ha en relation med sin dotter. Jag har varit "snäll" och " klok" i mina resonemang med honom och verkligen aldrig någonsin sänkt mig till hans nivå i skrift. Allt för jag har velat att de ska kunna umgås och lära känna varandra.
I stället får jag ta skit.
Nu är det nog.
I dag , efter all den tid.. så har han visat att han ska vara långt långt ifrån henne.

Och den där har man varit KÄR i?
Jeeeeezus...

De deur is altijd gesloten. De sleutel verloren. Genoeg is genoeg
U zult niet in de buurt van mij en mijn familie.
Voor mij hoeft u niet langer.
Burn!


Dra åt helvette!

RÖR INTE MIN KUNG

Jahapp!! Så ska vi läsa en hel bok om kungens bus.
Mystiska fester, flickor, otroheter osv .. you name it!
Gillar jag det här? Skulle min mamma gilla det här? Hon som överfört sitt Kungaintresse till sin dotter. ( skyller alltid på henne att jag gillar kungafamiljen. Finns tidagare blogg inlägg om detta).
Hm.. skulle mamma köpa boken. Ja, det skulle hon. Och sen Ojja sig över vad vår konung gjort. Men jag vet hon skulle , som jag , förstå att så här har det nog varit. Vill poängtera att jag inte läst boken. Än. Men funderar på det.
Men någonstans blir jag heligt förbannad på dessa tre jävla författare, fd journalister som nu ska göra kosing på detta. Någonstans hoppas jag boken inte säljer ett enda exemplar. Vad är SYFTET med att skandalisera kungen? Är inte det här jävligt ELAKT. Jag betvivlar att 100% i boken är sant. Men visst kan jag tro att vår kära kung också varit ute på äventyr. Men måste det då uppdagas???
Varför? Glömmer man också bort att bakom MR KUNG är en människa? Eller tror de som skrivit detta att är man KUNG är man sittandes stel som en pinne i en fotölj på Drottningholm?
Otrohet? Jaha? Men behöver jag veta det? Nattklubbar? Och??
Nåväl, nu släpps den här boken och alla program i hela världen ska syna detta och det ska vändas ut och in på den här stackars Kalle.
Jag tycker UPPRIKTIGT synd om honom.
faktiskt

Rör inte min kung!

Det här med fass...

Jag vaknade i morse med nackspärr och jublade över denna smärta som gör att man inte kan vicka huvudet åt höger och inte vrida huvudet åt höger. Denna lycka över att då klä på en liten bläckfisk i ett fiskenät utan att armarna ska sticka ut gjorde mig nästan lyrisk då det inte tydligare än så nackspärren kunde göra sig riktigt riktigt påmind. Nåväl, valet är inte så stort. Det är bara att GÖRA.
Tar mig en alvedon och en ipren i hopp om lindrig. Det lindrar fint. Men jag kan ff inte böjja huvudet så som jag vill.
Jag kan heller inte gå till min kiropraktor då jag har en förkylning i kroppen och vill inte möblera om i ryggen då.
So far so good. jag jobbar på som vanligt.
Kommer på under dagen att jag faktiskt har ett piller som helter Voltaren då en vän beklagar sig över huvudvärk efter nått halvhysterisk hostanfall han haft.
Jag tipsar om detta piller och erbjuder det. Han tackar nej - Klokt!

Kollar med FASS.. för kul, ( jag GÖR ALLTID det innan jag själv stoppar i mig ngt som jag egentligen inte vet ngt om. Allt jag faktiskt visste var ju att Voltaren är som iprern fast starkare)
Kolla här :
"Mycket sällsynta (färre än 1 av 10 000 patienter inklusive enstaka rapporter): Påverkan på synen (dimsyn, dubbelseende) och hörseln (nedsatt hörsel, öronsusningar), insomningssvårigheter, mardrömmar, irritabilitet, ängslan, depression, minnesstörningar, förvirring, störd verklighetsuppfattning, myrkrypningar, darrningar, kramper, känselbortfall, smakförändringar, påverkan på hjärta och kärl (t ex bröstsmärta, hjärtklappning, högt blodtryck, hjärtsvikt, hjärtinfarkt, kärlinflammation), blodbildspåverkan (minskat antal blodplättar som kan ge små blödningar i hud och slemhinnor, minskat antal vita blodkroppar som kan försämra immunförsvaret (agranulocytos), sönderfall av röda blodkroppar,...osv"

Ok..nu är dessa mycket sällsynta, men hur ska jag veta att jag inte är 1 av 10 000??

Fler än 100 får andnöd.

Aldrig någonsin att jag pillar i mig ett sånt piller. NOWAY. Tacka vet jag ipren..
Så jag kollar upp Ipren också bara för kul och ... biverkningarna är EXAKT de samma.
.....
I bland önskar jag att jag inte skulle behöva ta reda på ALLT!!

TV när den är som bäst

Jag kollar sällan på teve faktiskt. Jag har inte ron i kroppen att sätta mig ner och glo på ett program. Teven har mer blivit som en vän som finns där liksom. Lite i bakgrunden har jag alltid teven på. Lite " husljud" . Visst jag ser nyheterna ,, men inte nitiskt som förr. förr såg jag ALLA nyheter samt att jag kollade igenom nyheterna på text tv innan jag somnade.

Men jag har funnit 2 program jag faktiskt GILLAR. Det GER ngt som jag inte tycker " hopp och lek" program gör.
1. Sommarpratarna. Ett antal "kändisar" som träffas över en middag och pratar om livet, var och en har berättelser som de delar med varandra och tevetittarna. Man blir så jävla berörd. Det ger ngt. Människorna är intressanta
(alla människor är intressanta - om vi tar sig tid och lyssna, problemet är att vi inte är intresserade av att lyssna på varnadra längre?) Jag älskar att lyssna på de här människorna. Fantastiskt forum.
2. Så mycket bättre - på lördagar. Ett gäng artister som gör varandras låtar. Också mat och varje artist får bjuda på sin dag med "äventyr". Superbra koncept.

Lite lägereld koncept. Alltså, för miljoner år sedan ( ja, jag överdriver) så samlades man kring elden och delade historier, resor man varit med om. Alla satt som ljus. Det gör jag när jag ser de här programmen. Min lägereld. Jag trivs med dem och de människor som berättar om sitt liv.

Man kan kanske tycka att det beror för att man blivit äldre. Men NÄE. Jag är bara så obotligt trött på det glättiga skiten som finns på Tv. Jag orkar inte ta in det. Jag föraktar reklam avbrott , stora galor där man ska messa in nått för att vinna en bil ( som man ALRIG vinner), robinsson, fångarna på fortet, tävlingar, frågesport, SOS på liv och död, sjukhus, David helenius osv osv.
Min hjärna fixar det inte längre.
Klart jag kan se på teve , eller fastna framför ngt. Men jag gillar de här programmen så himla mycket.

Go Måndag! I dag är dt 4 månader till 1 mars. snart vänder det igen.

Bless!