Hon var 16 år och fann stora kärleken i livet. Första stora kärleken.
Hon blev med barn. Dock konstaterades inte detta förän hon nästan gått halvvägs.
Hoppade av skolan för att helhjärtat ta hand om sin lilla barn.
Hennes mor förlikade sig med tanken att bli mormor.
!6 åringen fixade och donade och i min värld så himla duktig. Dagen D kom och barnet föddes. Hon fixade förlossningen galant.
Träffade henne då och då och fick kika ner i vagnen och stora blå vackra ögon tittade upp. Så himla söt bebis. Inte så konstigt för mamman är urvacker och pappan går inte av för hackor han heller.
Hon är verkligen mamma. Stolt. Jag har alltid tänkt när jag sett dem att hon varit så himla duktig.
Så ung och så stolt och framför allt så himla duktig.
En morgon ville inte vackra bebisen leva mer. Hon blev 4 månader och det konstaterades plötslig spädbarnsdöd. Jag blev så chockad så jag får för mig att jag log när mormodern berättade det och lite känslan av att det här var ett JÄTTEDÅLIGT skämt. Jag såg dem ju för så inte så länge sen. Jag var ju dit med elins gamla leksaker . Hon skulle ju leka med dem när hon blev äldre. Hon skulle ju cykla på Elins gamla cykel. ???? Klart jag förstod att hon inte skämtade men det var så ogreppbart.
Vadå? Hade hon levt klart liksom ? 4 månader? Varför då?
Jag kan bli så ARG och jag hatar i det här uttrycket, att allt händer för en orsak.
Varför ska mamman utsättas för den här ogreppbara sorgen att mista ett barn? Sin fina flicka.
Om det nu finns en högre makt som styr allt. Var inte det här jävligt elakt hörru? Hur tänkte du nu?
Varför bara 4 månader?
Det blir så himla konstigt när det liksom sker i ens närhet. Jag menar inte att mamman och mormodern är nära vänner eller så. Men de finns i min närhet.
Sånt här läser man om bara. Eller ser en fruktansvärd dödsannons i lokala tidiningen och man har även då tänkt " varför då??"
Varför då?
4 månader... varför??
I dag såg jag mamman. Unga flickan. Hon ligger i hammocken. Ögonen är slutna och handen över huvudet som i en migränliknande ställning. Jag kan förstå att det gör så jävla ont. Så jävla ont. Jag kan bara föreställa mig känslan. 4 månader..
Mormodern berättade att mamman suttit med flickan i famnen i 4h innan hon kunde släppa och lämna. 4 månader...
1 på 4000 dör i plötslig spädbarnsdöd per år.
Åh jag tycker det är så bedrövligt hemskt.
Jag tycker så oerhört synd om henne och jag kan inte sluta tänka på henne och denna fruktansvärda smärta hon måste känna.
Lilla gumman . Det är fördjävligt!
Även om jag vet du inte läser detta så skickar jag rent mentalt kramar och styrka .
Det är så jävla jävla hemskt!
:-(
