Åh vad jag egentligen bara vill skriva att jag hade fantastiskt trevlig i Stockholm med fina vän S och konserten med FOO FIGHTERS var helt makalöst kanon.
Det gav energi och enorm kick över att bara få göra det jag älskar mest. Att gå på konsert.
Och dessutom få se ett av mina favvo band !!! Underbart.

Har surfat lite på det. Men allt faller som en pannkaka.
Måndag. Vi är lite kort om folk i arbetslaget vilket innebär att jag inte hinner göra nånting annat än att bara ta emot de snabba som kommer in.
Vi är alla trötta och väntar på semester. Efter lunch var min irritation ett faktum. Jag går som i lera fram till ledigheten.

Inte nog med det. Jag gläds åt att dagen är slut och att jag äntligen får hämta min underbara dotter på dagis. Vi prommenerar hem och jag ryser över hennes sånger om pippi långstrump och lilla snigel. Hon strålar och är glad. Hon mår så bra. Vl hemma tar vi oss en glass till Elins lycka och jag hämtar posten. ett brev " gävle tingsrätt" ... "hm.. va fan.. tänker jag"...
Det visar sig att jag och Elin måste lämna blodprov för att idioten i Holland vägrar skriva papper.
Det här har inte adovkaten informerat mig om.
Jag pratade med henne förra veckan där hon berättar att de bötfält honom och stämt honom för att han inte skriver på . va fan tror de? Att han ska ta blodprov? Frivilligt? Idioti.Först tolkade jag brevet som att jag blivit stämd av honom. Det var fel när jag igen läste brevet.
Om han nu inte skriver på och dessutom skiter i böter på 10 000 kr . Hur kan de TRO han lämnar blodprov???? Och med tvång gör de det inte!
Elin , som har en gräslig läkarskräck , ska alltså utsättas för detta och det handlar inte om ett stick i fingret. Det handlar om ett RÖR blod som ska tas från henne och mig. .. Hon utsätts för detta -för ingenting! Och då tänker ni " jamen det går ju så foooort" näe.. när vi var och tog prover sist blev till och med sköterskan oerhört stressad över hennes PANIK och då handlade det om ett STICK i fingret. Inte ett rör.
Alla kontor har stängt när jag försöker ringa. Elins advokat, familjerätten etc..
Ska slänga mig på luren i morgon till henne och fråga hur de tänker.

Jag är så arg så arg. Jag är så lessen så lessen!
jag är så full av hat till honom .
Jag är ledsen för att jag känner sånt hat till en man jag en gång älskat så oerhört.

Kan det aldrig bara vara över?

22 juni

ska jag få se ett av mina absoluta favoritband.
Foo Fighters! På stockholms stadion. n Har längtat sedan i mars eller nått..

Jag har inte ont i halsen. Jag har heller inte ont i vänster öra.
Jag är fullt frisk och känner inget krypa i kroppen.
Jag mår mycket gott!


....

Jag ser på teve...

om 4 brudpar som ska gifta sig. De tävlar om det bästa bröllopet och den som vinner får en lyxkryssning ( tror jag). Har det där på i bland på kvällarna bara för att det står på liksom. Jag följer det inte nitiskt men det är på och jag tittar med ett halvt öga. De får gå på varandras bröllop och tycka , tänka och ha åsikter osv..

Osökt började jag tänka på mitt.
Ja, mitt. Jag som inte tror på äktenskapet alls. Nä, jag tror intet 2 människor orkar hålla i hop hela livet i nöd och lust. Jag tror på livslång kärlek. Men jag tror inte på äktenskapet . Två helt skilda grejjor för Mian i alla fall.
Men om jag nu en dag skulle gifta mig vet jag ju precis hur det skulle se ut.

Det skulle inte se ut. Eftersom jag inte tror på vigseln i kyrkan som ett sätt att befästa sin kärlek , jag menar.. där är det fin middag , tal , dyra grejjer och presenter , Glada gäster .. vem fan vågar skilja sig efter det. När man stått där och lovat för fullsatt kyrka.

Man kan lova ändå. På sitt sätt.

Nåväl.. Min dröm är ändå att OM jag nu en dag känner för det här med att komma ännu mer närmare mannen ( som aldrig fan i mig dyker upp i mitt liv! vart ÄR han?) som jag funnit så vill jag till Las Vegas.
Jag vill gifta mig i ett sånt där klyschigt kapell och sen gå ut och bara ha ROLIGT . Bara han och jag. Parta loss liksom.

men jag ville ju inte gifta mig? Nä, eftersom jag inte skulle klara den seriösa biten av det så skulle ändå detta vara ett alternativ.
OM jag en dag träffar mannen och älskar honom så där outgrundligt mycket. DÅ - åker jag till Las Vegas!

En man jag en gång hade som jag avskyr tänka på . ( ja. han) visste det här. Efter att vi varit typ i hop i 1 timme så messade han mig. " Take days off april 2009. We are going to Vegas"
Jag blev vansninnig. Urarg. Galen!
Idiot.

Och jag som var så sponan?! Eller hur var det nu.
En jäkla tur jag inte var det- i det fallet i varje fall.

men nästa gång säger jag nog Ja, även om jag skiljer mig efter ett år.
Lite kul ska man väl ha!

:-)

I VAB - land

Elin var ju som sagt sjuk en vecka i slutet av maj början av juni. Hon var på dagis förra veckan och i helgen fick hon en febertopp till 40 som jag inte fattade någonting av? Hostan borta, snoriga näsan borta och denna febertopp!! Hon hade feber under söndagen och igår var vi hemma för att ha den feberfria dagen innan återgång till dagis.
I morse vaknar en strålande elin med en sång om Pippi Långstrump som jag hör från hennes rum.
Hon strålar hela vägen till dagis och är glad som få när jag lämnar henne.
Mammans konstaterande på vägen till jobbet = HELT FRISK!
Kl 14 ringer de från dagis och de berättar att hon har 39.9 i feber...
Åker upp och hämtar henne och vi får läkartid. Hon har streptokocker i halsen.
Får kåvepenin.
Jag som är emot allt vad pencillin heter gav vika. Jag orkade inte stå emot att inte ge henne detta så hon får äta den här kuren nu. Det har varit för mycket med allting.
Jag vet att i och med att hon äter detta nu kan det komma åter om bara några veckor igen eftersom hennes egna kropp inte får ta dö på detta själv. Men men.. nu får det vara så här.

Värst idag var ju just denna läkarskräck hon fick när vi var på barnkliniken.
I dag fick jag hålla fast henne hårt när det togs blodprover och för att inte tala om halsprovet.
Hon skrek så hon skakade.
Min lilla gumma..
Hon strålade gott med ipren i kroppen sen hemma och la sig gott för att sova.
Vaknar med mardrömmar. Hon skriker som hon gjorde på hälsocentralen.
Jag vet efter barnklinken så hade hon mardrömmar där hon skrek " nej ne nej". säkert i två veckor efter.. Min lilla älskling.


Att vabba när barnen är små är normalt. Att de blir sjuka vet jag ju.
Men mamman Mian har andra svårigheter med detta. Bland annat att vara så jävla SJÄLV med det här. Handlar inte bara om att ha nån förbannad avlastning., Det handlar om att jag inte har en PAPPA som jag kan dela detta med. Jag vet ju hur livet med mamma pappa barn ÄR och hur man tillsammans kan kampera i sånt här. Att få prata om det med någon, att få dela detta.
Jag har mina vänner. Ja! Men att få ta en kopp te med "mannen" på kvällen för att säga " gu vilken otur hon har med allt" och sen få skaka på huvudet tillsammans.
Att inte vara SJÄLV när mardrömmar spökar och när febern rusar upp till 40.
Att inte behöva gå här och trampa runt runt i oro eller i halvångest.

Jag hatar hatar det.

Jag hatar hatar det!

jag är på andra sidan...39

jag är 40!!!
Det gick bra. Jag överlevde. Fyran framför nollan kom mot min vilja . Som jag gruvat mig för i säkert 3 år.
Jag har till och med gruvat mig för min vän Annikas 40 års dag när hon liksom blev 35. ( hon är några år äldre)
"härregud Annika. Du fyller 35!!! Du är ju snart 40!!! Kärring liksom"
Det handlade väl inte om att hon just skulle bli 40 nån vacker dag- utan mer en känsla av att
" fan .. nu knackar det på att vi blir äldre och ska bli vuxna!!"
Nu är jag VUXEN! Jag är 40!!
Nä, det är ju verkligen inte så. Jag är Maria oavestt siffra.

Min 40 års dag firades här hemma med liten fest med ca 15-16 personer och jag hade UNDERBART trevligt!
SKITKUL med andra ord.
Med vänner jag älskar. Jag älskar ju så många människor och jag önskar jag kunde ha bjudit fler, men jag
kunde inte.. :-(

Nåväl, jag är här nu.
Och det kännnsi ingenting som allting.