" Va skönt att vi äntligen kan umgås Mamma"

Efter en tid med de här lite " roddiga" skriiiiik kvällarna har jag ledsamt nog inte kunnat ägna mig till min lille son. Inte på det sättet som jag önskat. Kvällsfika i hop och surra har inte funntis över huvudtaget. Han har i princip bara fått anpassat sig till en skrikig prinsessa och faktiskt en ganska sur mamma.
Även om vi kanske hade umgåtts en hel dag då lilla fröken sovit mycket så var ändå kvällarna som vi aldrig kunde prata med varandra i princip.
Det var skitjobbigt! Ja.

Nu har kvällarna lugnat sig markant. Prinsessan somnade här om kvällen vid 21.00.
Jag tog sedan min nya ( super läckra) laptop i knät för att surfa en stund. Sonen tar min gamla laptop och sätter sig brevid.
Det går en stund. Vi pratar inte med varandra, allt är tyst och helt plötsligt säger han.

" Va skönt att vi äääääntligen kan UMGÅS Mamma"

Ja.. det är verkligen 2009 och inte 1979. Han ansåg att detta var ett sätt att umgås. Men jag sa inte så mycket. Det blev lite av en Emil i lönneberga feeling över det..

" Duuu o ja Alfred" " Du o ja Emil" som de sa till varandra när de satt och tittade ut över ängarna i småland.

Du o ja Eric......
och varsin laptop.

Det är viktigt med nya " inputs!"

Ja.. det är viktigt vi får "inputs" i livet och lite energi från annat håll. I dag förstår jag att vissa världar blir väldigt begränsade.
Min värld består av bebisrutiner. Bara.
När hon ska sova, när hon ska vakna, hur mycket hon ätit, hur lite hon ätit, sovtider och så vidare. Mina samtalsämnen handlar om bebis bebis bebis. För jag har inte något annat fokus och inga andra inputs. I bland står det mig upp i halsen allting.
Någonstans börjar jag förstå " skvallerkärringar" som synar vad grannarna gör och när.
" Jahapp. då var hon full igen.. Har du hört att ...Jasså?? ska de flytta.. ?"
Det är hämskt. Verkligen. Att världen krymps till en liten bubbla. Bedrövligt.
Men å andra sidan ser jag det lite som en " skyddad" värld. Vad vill jag egentligen??

Vad är det jag behöver? Har funderat på det och har kommit fram till att jag faktiskt inte - i dagsläget- behöver en större värld.
Prinsessan måste få vara i fokus och min värld måste få vara så här ett tag nu.

Men visst behöver vi alla ny inputs för att även få Energi till att gå tillbaka till den lilla bubblan.

Förövrigt så har den lilla dramaqueen jag har, lugnat ner sig på kvällarna. mat mat mat.. och nöjd och glad och somnar utan några större problem ( inga skrikkvällar på 6 dagar.. peppar peppar ...)

Puss och Kram

Min bror är en hjälte!

Min bror- räddade livet- på min bror.

En hjälte! En sann sådan..

I dag..

har jag tankarna hos mina 2 bröder efter en gräslig olycka i sommarstugan.
Det gick efter omständigheterna bra. Jag tror på änglavakt.
Det kunde ha slutat på ett helt annat sätt.

Allt blir bra!

KLOKA ORD- tycker jag i alla fall... :-)

The true means of being misled is to believe oneself finer than the others
Be not angry that you cannot make others as you wish them to be, since you
cannot make yourself as you wish to be.
Forgive your enemies, but never forget their names.
The weak can never forgive. Forgiveness is the attribute of the strong.

Att inte kunna trösta sitt eget barn..

.. måste vara en av de jäkligaste sakerna i livet. Ett litet litet barn som skriker och gråter i nån slags förtvivlan. Man undrar nästan hur många getingstick hon fått eftersom det verkar som att något gör så fasligt ont.
Skriket går in i själen på mamman och gör ont innut i henne. Man känner sig nästan värdelös och otillräcklig. När barnet skriker så det nästan tuppar av och kippar efter luft. Vad gör jag för fel? Varför gör det ont? Varför kan hon inte sova?
Varför är hon så ledsen? Varför Är hon inte lycklig hos mig? Tankar som nästan är orealistiska..
Samtidigt i en mammaförtvivlan så blir jag nästan ARG som senare ger så dåligt samvete så man får ont även av det. Ont i hjärtat alltså.
Hur kan jag tänka " meeen håll käften rackar unge" när jag ser hon lider av att inte komma till ro. Tålamodet tar nästan slut och man är fasligt trött, fast man inget hellre vill bara sätta sig och trösta och krama. Sonen blir förtvivlad när han ser mamman bli så trött och i bland nästan arg. Och då vill jag släppa prinsessan och bara krama honom och det kan jag inte i den stunden. I bland gör jag det ändå. Det gör också ont.. För att jag lämnar henne i 1 minut när hon är ledsen. Men å andra sidan vill jag inte att sonen ska vara ledsen heller. ( slå knut på sig själv kan man ju inte.. )
Kärleken är så stark till ens barn, kanske det är därför det frambringar en förtvivlan när jag inte kan trösta med all den kärlek jag känner.
Det är nästan som man själv vill lägga sig och stortjuta för att det gör så in i bengen ont i mig när hon är trötstlös.
Jag skickar meddelande till My i förtvivlan i bland, hon studsar in med ny energi och dansar, vyssar och strålar med henne. Jag sitter i bland och bara tittar på och beundrar orken och tänker varje gång att jag måste vara lyckligt lottad för att ha en sådan vän och det tackar jag kosmos för.

Jag har många runt mig som vill väl och hjälpa till. Och " tack" är som jag skrivit förr är för lite. Men jag vet inte HUR man tackar nog så det förstås hur mycket det betyder.
Tack för att ni finns där. Det här är snart över så jag ska inte "klaga" mer. ;)



Min lilla lilla älskade prinsessa.

Allt blir bra.

Rekord..

Igår somnade prinsessan kvart över nio på kvällen..

Vilken seger...

Bomulli hjärnan

- I dag så kokade jag kaffet med gammalt kaffe i kaffefiltret. ( glömde lägga i nytt). Men, jag hann på det och gjorde rätt ..Men man svär rätt bra.
- Jag bad busskontrollanterna att ge mig den där förbannade räkningen på 600 spänn eftersom jag inte hade busskvittot kvar.( kontroll på bussarna idag).Kvittot låg i plånboken.
- När jag var på 9:an och skulle ner till butikerna fick jag för mig att de låg högst upp ??? Ohc kom till parkeringen.
- Jag glömde betala för korven och brödet så han som sålde sprang efter mig..

Men å andra sidan.. Bebis or not. Jag är väl alltid så här?

Vila lite? Ja tack..
Passar på nu när prinsessa gör det.

För övrig så få jag massor av leenden och har goda samtal med den lilla.
Så häftigt.
<3

EN KOPP KAFFE- innan dagen startar.

Jag älskar mina mornar. Det är då jag "får" dricka kaffe. Jag har reducerat mitt kaffe intag under en period.
Jag går upp på morgonen för att få MIN stund medans 2 barn sover. I morse gav jag upp kl 6.30 och gick upp. Detta för att jag kände att " om jag inte går upp NU , så kommer jag inte få min egna lilla stund".
Det spelar ingen roll att prinsessan roddat så , så att jag i natt bara sovit 4h.
Jag måste få min egna lilla stund med min kaffe kopp, mitt internet och min tidning.
Njutningen av att få ta denna stora kaffekopp i FRED är ngt jag inte vill göra avkall på. Även om jag är trött. Jag hade kunnat slumrat i någon timme till, men då jag är rädd om min stund, så väljer jag hellre att gå upp.
Mitt sätt att starta dagen. Har jag tur- hinner jag även med en lite längre dusch innan det vaknas här hemma.

Jag som inte tyckt om mornar, I love them.

Hepp! Ny dag. Ny vecka.

Sarah O´Connor

Får jag vara med i nästa Terminator film??

Det går åt rätt håll..

Jag tycker mig se en sakta "förbättring" på kvällstrasslet...
Men ropar inte "hej" ännu.

Härlig sommar vi har hörni!! :-)