disträä?

Jag förstår inte hur jäkla virrig man kan vara , som jag. Som virrar om allt.
Jag tappar bort mina glasögon 300ggr om dagen.
PÅ riktigt. Jag har TRE par glasögon. Ett par har varit KRIS glasögon och två andra par.
De liksom smälter in i hemmet och bara försvinner. Hela tiden??
Jag kan tänka " jag vet jag hade dem innan jag hoppade in i duschen" tror att de ligger uppe och efter ett letande i en ilska ger jag upp för att sen se de ligger på fläkten nere??
För jag är då så övertygad jag lagt dem uppe.
Kan smälta in i hemmet så pass så de är borta i 2 dagar för att jag senare ser de ligger på pianot. Och då tycker jag att jag har LETAT ÖVERALLT.
Sist jag tappade dem så sa jag till Eric att han skulle få 50kr om han hittade dem. Men tydligen var det för lite betalt för han köpte inte alls det utan han bara kommenterade med ett "men Maaaammma".. och om det nu bara vore Glasögonen detta gällde.

Jag kan leta en tröja till elin som hon ska ha under jackan när vi ska gå ut för att sen upptäcka när jag sätter på henne en annan tröja att hon har den tröjan jag letar på sig?!
Typ..

Härregud!
Jag bredde mackor i kväll för att glömma dem i köket. Jag går alltså in i köket, brer mackor.. och ställer in allt i kylskåpet och går och sätter mig igen i vardagsrummet. Utan mackor?!!
Tror ni jag blir trött på mig själv??
Eller .. varför inte springa upp och hämta laddaren på övervåningen .. för att sen komma ner med en hårtork?? Och sen komma på att ja ginte alls skulle ha hårtorken utan laddaren.

Eller.. varför inte leta nycklar när jag ska låsa dörren .. för att bli tokig i hallen för jag inte hittar dem för att sedan ändå upptäcka att jag har dem i jackfickan.

Mmm.. hjärnstress? fanns det ngt som hette så?
;-)

Jag tänkte vinna en miljon.. eller lite mer..

Jag tänkte vinna en miljon. Jag tycker det känns lagomt.
När jag vinner en miljon..... vänta nu.. 1 miljon.. Ok.. 3 miljoner vinner jag.

När jag vinner 3 miljoner ska jag köpa mitt hus i ett område en bit här ifrån. Jag har sett det huset i många många år och det är MITT. Det är litet , men arma sött. Området där huset finns är ett " fiiiiiiint" område .. men när jag vinner 3 miljoner ska jag knacka på och fråga om det vill sälja det till mig för 2 miljoner.

Då har jag en miljon kvar.
Då delar jag med mig till de jag älskar. Lite syrra, lite son , lite bror, lite vänner.
osv
Sen har jag en barnflicka som jobbar med hos mig ( jamen det är ju JÄTTEVANLIGT I STOCKHOLM TYP!!!) .. hon jobbar med att lämna och hämta på dagis. Och ge barnen mat.
Hon tvättar och hon städar och hon handlar. Hon är ledig 3 dagar av veckans 5 arbetsdagar - på dagen alltså. Så 3 dagar hämtar hon och lämnar hon bara.

Jag ser till att gatubarnen i Nepal får ett till hus som en kollega till mig kämpar så tappert med.
Och jag ska skaffa mig en personlig tränare.
Jag fortsätter jobba 75% och jag har en fin bil.

Åker till Thailand nästa jul. Tar med mig Nygrens, ( åsså Lisa så klart), Syrran och Amanda, Eric och Elin. Åh. just ja.. Sara, min nyfunna vän.
Sen vill jag nog ta med Gunnel och IngaLill.. och.. jaha.. nu fick ju inte danne nå kul med bara kärringar runt sig.. Ok.. då får han ta med den där Piff eller Puff kompisen..( freddan å andreas.) Båda får inte följa för då får jag skämmas när de tre sätter igång..åsså.. A-M lär ju med.
mbm behöver också lite sol och morgana behöver.. .. men ..
Herr S behöver också lite sol, men han skulle ändå inte följa med så .. Bröderna..
hm.. vem mer.. Massor av flera om jag fick tänka ett tag.
Just, barnflickan får jag ju inte glömma hemma.

Alla får en varsin bungalo. Och jag bjuder på allt.
Vad jag ÖNSKAR jag kunde göra så ngn dag. Fan va kul.


Jag tror jag skiter i att köpa huset..

Hälsobutiken LIFE på N. Kungsgatan

.. jag är nästan en stammis där.. så mycket från hälskost jag har i mitt köksskåp.

Hon är så jävla gullig. Hon som jobbar där. Enormt gullig.
Vi pratar alltid en stund om ditt och datt.

I dag kom jag in till henne, förtvivlat trött.. och sa.. " jag behöver nog stärkas upp med vitaminer. jag är helt slut. kört. Jag orkar inte mer"
Hon pratar om nån vitamindryck för 200 spänn.

Jag säger " men 200 spänn.. " och märker att jag gnuggar mig i ögonen i förtvivlan över att jag faktiskt inte har råd. men jag behöver vitaminer. Jag känner det.

Och hon säger " men duu.. jag ser hur trött du är.. du får den för 100"
Ochjag bara gapar " va??"
Hon bara svarar " DU BEHÖVER DET DÄR!!"

tyckte hon var värld att "hyllas" in min blogg lite.

Bloggen är lite .. "gnällig nu".. men jag behöver ventilera. Den blir min ventil. Just nu behöver jag det.

En vuxen fungerande relation

Min syster frågade mig i kväll efter ett par dagar i en grop ...och jag varit rätt dämpad
" men om du fick önska fritt. Hur skulle det se ut då?" Man kan nästan tro att hon gått samma kurs i "lösnings
fokuserat samtal" som jag gått. Problemet är att jag aldrig kan lösa mitt eget. Det var en bra fråga. För jag svarade " Jag vill bara att min dotters pappa och jag ska kunna ha en fungerande vuxen relation" svarade jag på 1 sek utan att jag ens tänkte efter. " bara det?" frågar hon " ja" svarar jag lika snabbt tillbaka.
Sen har jag klurat på det där. Kärnan till måendet som slår mig över käften i bland. Kärnan till att jag i bland ballar ur..
Jag pratar sällan, eller försöker sällan prata om Honom. Då det liksom känns så himla färdigpratat. Får man prata mer ? Eller har man pratat klart?
Men efter hennes fråga och mitt svar visar det sig ÄR det det som gnager i mig och har gnagt i mig i 2 år snart. Varför kan vi inte ha en fungerande, vuxen relation?
Varför är det som det är?
Varför hamnade jag nu då i en grop igen??
Bakgrund : Nej- här skrivs det minsann inte på nå papper där jag ska intyga jag är pappa eftersom famijerätten inte ska bestämma över mig. ( ja. så skrev han )
Han vägrar och kommer nu bli stämd till domstol i min stad. Vilket innebär att han då ( med tvång om så behövs) HÄMTAS från Holland för att det ska fastställas.
Nu önskar jag det inte går så långt. Det får inte gå så långt eftersom jag inte vill möta honom. Som det ser ut idag.
Jag fick ett samtal i mitten av januari av en advokat som berättade hur det skulle se ut.
Och sakta saaaaakta så halkade jag lite ner i gropen . Jag förträngde det rätt bra ett tag och försökte se det som att jag äntligen får tillfälle att nita honom med en sko i huvudet. Förträngning fungerar aldrig.

Åter till frågan. Vad vill jag? Det är det. Det är ju det som skulle täppa igen den grop jag ramlar i.
en FUNGERANDE relation . Därmed inte sagt att vi ska vara bästisar, eller att han ens skulle komma hit för att vara med sitt barn.
Men ,att vänligt kunna utbyta ord om dottern. Att i vänlighet kanske ringa. Att vi i vänlighet kan ses då han är redo . Att i vänlighet bry sig om - sin dotter.

Jag får ofta kommentarer " meen skiiiiiiit i honom .. härregud han är ju stenkörd i huvudet"..
Mm.. jag håller med om det. Han är stenkörd i huvudet.
Men samtidigt var han mannen, i vad jag trodde, i mitt liv. Icke att förglömma att i den absurda förälskelse kom en liten flicka. Icke att förglömma jag avslutade med en .. som jag ser tydligt i dag.. störd man.. Och TUR VAR VÄL DET!! Egentligen.
Efter ett år av försök till en vänlig kontakt, trots jag fick ta så mycket skit i varje mail ville jag att vi skulle ha fred och han skulle bry sig om henne, gav jag upp..
Han började försvinna och blekna men i och med advokatens samtal .. började bilden av honom komma åter. Bilden av hur jag TRODDE vi kunde ha levt. En sagovärld förmodligen..
Men att leva med honom skulle varit en omöjlighet om jag skulle behållt min person. Å andra sidan har han under mitt första år tagit stor plats i själen i form av att inte finnas och i stor plats i att skriva osmakligt ologiska och idiotiska mail. Han har styrt Mig. Omedvetet. I form av ilska.
Ödmjuk som jag är .. tycker jag desstuom synd om honom. Jag vet hur mycket han ville bli pappa. Därför har jag inte, efter 2 jävla år, kunnat fatta varför han är så full i hat.
Och i två år har jag försökt få upprättelse. Och får den aldrig någonsin.
I två år har jag önskat att vi skulle haft en FUNGERANDE VUXEN RELATION

I två år har jag hatat den man som är far till mitt barn. Hatat honom för att han sviker så.
Förstår ni känslan?!
Till det barn jag älskar så oerhört. Jag älskar henne så mycket mer för varje dag. Och ju mer jag älskar ju mer hatar jag honom.

Men som sanningen bör vara och är . Ska han inte vara i närheten av henne på mycket mycket länge. Det önskar jag också.
Jag vill inte de ska ses i domstol ( hon ska tydligen vara med??) och han ska helt plötsligt inse att han är far till detta underbara lilla mirakel och börja bråka om DET.
Han har dock inget att hämta i det. Men ..
Jag vet också min vän som kommenterade i bloggen om att ha en närvarande pappa. Jag vet det också. Och hon berättade sanna saker. Från sin synvinkel.
Det är inte DET. Att det är bra att han inte är närvarande när han nu inte VILL.
Det är känslan att han inte ens VILL!!! Arrgh.. jag kan inte förklara.

Jag vet att jag måste lära mig leva med att det måste vara så här. Jag vet att han aldrig kommer att bry sig. Även fast jag vet att han bryr sig - på distans.
Jag vet vi aldrig kommer att kunna mötas och ta i hand.
Det var min önskan.

Det kommer alltid göra ont.

Och när det gör ont. hamnar jag i en grop.
När jag sitter i gropen tror jag att det handlar om 1000 andra saker.
Det handlar bara om en enda sak

SVEKET

Arrrggghhh.. jag måste skriva av mig.. läs inte för jag gnäller.

Jamen hallå dagis.. " NU GÅR DET ÄVEN VATTKOPPOR HÄR" skyltas det med stort anslag ..
Ja, det har gått på de andra avdelningarna men jag har försökt ignoera det och när jag pustar ut för att jag tror denna epedemi är över så får jag läsa det DÄR!!!!!
Alltså, ni förstår nog inte, eller så gör ni det, hur vansinnigt ångestframkallande detta är för mig.
Vattkoppor= 4 miljarder kliande koppor+feber+instängd i typ miljarder år= dagar hemma i ensamhet. Ensamhet med ett sjukt barn som jag inte kan ta bort kliet på, ett sjukt barn som kanske inte sover på nätterna, ensam med oro, ensam med..
Ja. Men instängdheten är nog den som är det värsta i detta. Det går inte att stänga in Mian. Att stänga IN henne är som att stänga in en katt i en kattbur och inte låta den komma ut och trippa runt. Bara titta ut. Den snor sig därinne i buren och kanske fräser lite då och då, Jamar förtvivlat och blir glad , sååå glad när någon öppnar dörren och klappar lite på den - för den är sällskapssjuk.
Egoistiska tankar. Ja må så vara säger jag.
Självklart ska mitt barn få bli sjukt och självklart får hon då den bästa omvårdnad av den bästa mamman. Det är inte det. Det är ISOELRINGEN jag inte klarar och det ligger bara hos mig.
Isoleringen som PÅMINNER om förra vintern, nätterna i ensamhet vid kuren, Min kropp kommer ihåg. Som stackars människan med ormfobi som skriker högt bara hon ser en pinne liknande en orm, eller ser en orm på teve.. så kan hon få ångest.
Isolera mig- och samma sak händer. Ge mig en "morot".. " det går vattkoppor"... och det händer.. jag gruvar mig, får ont i magen. Jag tänker på att jag i 10 dagar inte ska kunna gå ut.
Nu tror ju jag så klart, att får hon nu vattkoppor så kommer kanske någon vänlig vän och kanske byter av mig lite och är med elin så jag kan gå till affärn fram och tillbaka typ och andas lite.
Jag vet också, eller jag hoppas att någon tittar in på kaffe OM det skulle bli så där..
Ni ser.. hur jag är...
Vad berooooor det på?? Men SLÄPP DET DÄR. Oroa dig inte INNAN !
Men .. säg det till hon som ser pinnen på vägen och trro det är en orm, eller ser en orm på teve och får panik eller rent av undviker att åka med barnen till furuvik för att ormarna kan rymma.
Det går inte att påverka.
Jo, med hjälp. Och hjälp får jag.
För skada är jag.

Men så började jag tänka ett varv till i kväll.. 10 dagar säger vi.. med vattkoppor..( eller förkylning med för den delen- men då kan man ju gå UT)....
10 dagar.
1. jag sov inte på ett halvår
2.Lilla damen hade en fruktansvärd separationsångest ( som ska vara i en månad) i nästan ett halvår vilket innebar att jag nästan inte kunde göra ngt utan henne alls. Även hemma.
3. Jag klarade förra vintern ( som gav mig det här dock.. med isoleringskänslan som jag hatar och föraktar)
4.Jag klarade ensamma kur nätter ( men hade min ängel där i bland i telefonen. och tack och lov för det)

Så borde 10 dagar av vattkoppor vara nada.
SÅ borde jag tänka.
SÅ ska jag tänka!

men å andra sidan..

MEN GE MIG EN EGEN AFFÄR OCH EGEN BUSS

Mian är på konsum..
Diddeldididelidu.. plockar det.. åsså en sån.. lite apelsiner...
Trippar runt bland hyllor .. och är tillfreds med livet och att ha kunnat sluta lite tidigare.
" jag har tid"
Går mot kassan. Genast börjar jag syna hur köerna ser ut. Det är två öppna av fyra. Båda har köer. Jag slår ett öga på varje kö. Vem har minst varor och vart går det fortast?? Hittar " snabba kön" - tror jag. Ställer mig i kön och kommer på att jag vill nog ha en LOKA , backar 2 steg och tar ut en loka ur kylen och en äldre dam verison rullator liksom glider in framför mig...... Morr.. så fräckt!!!! Men inte klarar hjärtat att börja bråka. Nä.. det räcker med att det osar lite rök ur öronen på mig så fattar hon nog ändå.
Väl i kön stör jag mig på ALLA som står i kassan som lagt upp varor och gör det på ett sätt som jag aldrig skulle göra!! När de sen ska STRULA med kassörskan och leta kort, medlemskort och dessutom leta växel i jackan för att ge henne två jävla kronor så de kan få en HEL tjuga tillbaka i stället för mynt ....då måste jag ANDAS lungt lungt för att inte bara gå där ifrån.
Alltid alltid är det så här när jag står i KÖ. Spelar ingen roll vilken kö. Det kan vara bankomat kö och nog fan ska det strula för nån .. glömmer koden, hittar inte kortet, ska ta ut 2 ggr ( det är värst).
i 9 fall av 10 ska även kassörskan RINGA till nån och kolla nått.
Jag måste gå i terapi , jag blri vansinnig! och slösar oerhört med energi på det här.
KLAR ändå. För mig går det fort. Jag VET hur man är snabb i en kassa!!!!! ;-)

Sen till bussen. Statsbussarna i den här stan är ju fantastiska. De är fantastiska på att ALLTID vara sena. De är fantastiska på att KNÖLA IN HELA VÄRLDEN på bussen och marioteten av alla buss ressenärer " strular" med busschaffören. Det är en sms biljett som inte funkar som den ska, det ska köpas busskort, det ska fyllas på nått kort och det ska .. och ska...
Och jag måste andas för att inte tappa behärskningen. Här om dagen var bussen så jävla sen så jag i protest liksom tänkte att jag måste uttala min frustration. Till mitt område ska det ta kanske 15 minuter från stan. Nr det gått 30 minuter så ringde jag min son från bussen.
" HEJ det är mamma. Nu blir jag sen idag för bussen går som en snigel och jag vet inte vad det är frågan om men jag LOVAR jag ska skynda mig! "
Eric svarade med ett stort frågetecken " jahaa....???"
" BRA, då vet du. Hej då"
jag ringer ju aldrig så där om det verkligen inte är ngt av värde. jag var nära ringa dagis med, men där gav jag mig.
Kan tyckas fångigt. Men åker man buss varje varje varje dag blir man tokig!!! När det är så här nstan varje dag!!!!

Ja, jag skulle kunna flytta ifrån mitt område bara för att få slippa åka buss eller ta ett fett banklån och köpa mig en bil.

Eller vinna en miljard. Öppna en egen affär med en egen kassörska och ha en EGEN statsbuss att åka hem med från jobbet.

Hej vår! Kan du komma nu så jag kan cykla!
;-)

Bra dag!

Morgonen började lika bra som igår.. men känslan av bra dag höll i sig hela dagen. Kl är 20.30 i skrivande stund och jag är ff nöjd ( jag är nöjd en timme i taget liksom för man vet de fan när nått slår till..haha).
Bra dag på jobbet. I bland, kan tyckas konstigt, får jag näring av att träffa de jag träffar. De jag pratar med och gör planering med. Att jag någonstans når fram och inte vet jag " ser". När jag efter 3:e träffen av samma person får tänka " NU" lossnar det .. och efter 45 minuter har vi nått fram till ngt där BÅDA är jättenöjda. Kan vara krävande men jag mår så GOTT av att se det funkar , de gånger de funkar. :-)
God lunch med Trevlig Vän och bra eftermiddag på kontoret där jag fick fippla i kapp med sånt jag inte tidigare har hunnit med. Hunnit med de där papprerna som ROPAT " aaaadministrera miiiiiig nuuuuu..." i en tid. Nu har jag gjort det. Har fler som ligger i morgon men ja.. ni vet..
Med de besök jag hade på förmiddagen så är jag NÖJD. De är de gånger jag gillar mitt jobb så himla mycket. DÅ är jag nöjd! Medans jag igår typ kände på eftermiddagen att det verkligen var dags att göra något annat.
Det går upp och det går ner...
Va arma trött igår och la mig jättetidigt och somnade som en stock och vaknade inte av Fru Badkar bredvid. Jag tror det är mycket det. God sömn, ork.
Inte ens lilla frökens envisa NÄE har stört mig särskilt mycket alls.

I bland är det bra!
Det tackar vi för!
<3

EN TISDAG en trött sådan..

6:00 ... piiiip piiipp... jag tassar upp, smyger ner, kaffe kaffe kaffe..
Glad över att jag känner mig rätt pigg trots min grannes sena badande kvällen innan.
( VAKNADE av att hon spolar upp bad 23.00 och får lite adrenalin påslag och fick svårt somna om.. Sovrummet ligger brevid hennes badrum och hon gör så hr 4 kvällar av 7)

Barnen sover. Jag får i fred starta dagen. Underbart. Jag känner i hela mig att det här blir en BRA dag. Jag tassar upp efter en kvart och aldrig är jag fröken smygare som vid den här tidpunkten på morgonen. jag är SMYGEXPERT. Gör mig i ordning. Väcker eric som älskar när jag väcker honom genom att sätta mig på sängkanten på morgonen med kaffet och prata en stund innan jag väcker Elin ( händer inte ofta men idag).. Jag tassar vidare i morgonen och väcker lilla gumman som slår upp sina ögon och brister ut i SÅNG " ILLLA IGEL ATTA DEEEEJ, ATTA DEEEEEJ " . Phu. glatt humör.
Ja, det blir en bra tisdag. underbart!!!
Vi kommer i väg bra. Alla tre! .....

Jag kommer till jobbet och känner energin i kroppen och sitter hela fördmiddagen med spontana besök till 12.30. DÄR.. efter raggmunken..är det som nån slår mig i huvudet. Jag gäspar och gäspar och gäspar..
Och hämtar mig aldrig. URTRÖTT...
Har bokade besök i lite mer krävande karraktär och jag kan vid halvfyra knappt skriva och tänka klart. Bäst åka hem.
Missar bussen och försöker i mitt mentala tänka att detta kan jag inte påverka utan snällt vänta på nästa buss och åka med den. Jag låter inte det negativa ta över alls utan liksom berättar för mig själv i hjärnan att JAG KAN INTE PÅVERKA ATT JAG MISSADE BUSSEN. LIVET ÄR BRA ÄNDÅ. Dagis, liten vill inte klä på sig och blir spagetti.. ( om ni läst tidigare inlägg förstår du). Jag tänker att hon bara är så lillliten och jag kan inte heller göra ngt åt det heller. På med kläder och hem.
Trött trött trött kommer jag in och hallen är en röra sedan morgonen. Elin jublar över en ny Teletubies film och jag sätter henne framför den en stund i hopp om att få samla i hop mig lite innan middag och det som ligger framför i 2 timmar innan läggis för henne. Plockar och lagar mat och Eric pratar, elin gnölar ( alla är vi trötta). Vi äter , elin vill inte äta och bökar kring matbordet, Eric försöker berätta om en sak som var i skolan. Elin förstör för honom, eric blir förbannad går och sätter sig i vardagsrummet, jag höjer rösten till elin som slänger ner tallrik på golvet, hon gråter för att mamma blev arg, mamma gullar för att få henne på gott humör , Orkar inte höra gråt och lockar bort det med russin. Plockar av städar undan, kaffe, Liten ff på dåligt humör. Son som försvinner för han är trött och irriterad. Bad, gräl mellan elin och eric då elin hela tiden stänger av teven, gråt gråt och ilska igen.. Eric bokstavligen slänger ut Elin från hans rum och hon bryter. Tänker " trasch morsa " om mig själv ..
Jag tröttare och tröttare.
"PLING" sms där min vän berättar att konserten vi ska på 2 mars blivit instäld ! Fan, jag som har fått barnvakt och sett framemot det som fasiken!! Inget är väl så roligt som en konsert!!!
Surar över det..
Välling. Upp, bus, sång, saga och äntligten natti natti. Här gasar jag och ger allt till elin i 20 minuter då mitt mantra är " ett glatt barn sover gott"
Dusch , tanke i att duscha av mig allt det trötta och går ner och ska göra kvällsfika..kommer ner till Eric som sitter i soffan efter soprumsbesök , han har fastnat i jackan och kommer inte ur. Han ännu argare.
Jag så trött. Irriterad som få. Jätteirriterad. Ser hundralapparna ryka till en ny jacka. Ringer my för att se om hon kan hjälpa och det kunde hon, bara genom att höra mitt "spy ur mig på dagen" och jackhelvettet. Medans jag pratar lagar jag jackan. Phu.
Nu soffa, trött, glasögonen ligger 2 meter bort och jag orkar inte ens strcka mig efter dem.
Ny konsert bokad 10 maj. Gladare. Undrar över barnvakt då det är i stockholm.
Orkar inte tänka på det. Vill bara.
Lägger mig snart..
Det börjar om i morgon..
Ska bara skratta först.
"en glad mamma sover gott"

6:00 piiiip piiiip

Fucking facebook

Egentligen borde jag inte blogga alls idag. Lite halvdammigt humör här på kvällskvisten. Sitter och stör mig på facebook. Stör mig inte på fenomenet utan jag stör mig på mig själv att jag en gång i begynnelsen av detta anskaffande bekräftade alla och hans jävlar som vänner. Jävlar? ja, alltså.. "oj, nämen va trevligt.. en gammal LEKIS kompis!!" eller " oj va kul, grannen Berit har också facebook" adda adda adda adda. Kan villigt erkänna att det har jag nu slutat med och addar inte människor jag jobbat med för 20 år sedan, klasskompisar jag hade på lågstadiet och parallell klasskompisars kompisar, gamla " strul" och så vidare.
Nu kommer känner jag att jag någonstans kommit till en gräns. Facebook är oerhört kul på många sätt och vis. Jag håller kontakt med vänner jag sällan träffar eller vänner jag gillar samt mina syskon etc.
En klok sa till mig efter att ha raderat 100 vänner efter en kväll på krogen och spart typ 35 att " facebook är MIN lekhage och där delar jag det jag vill med mina VÄNNER" och han har så rätt. Till VÄNNER kan man ju dela allt man känner man vill dela. Nu delar jag inte allt för jag vill inte att Berit, gamla grannen, klasskompisen från lågstadiet, eller jobbarkompisen från 20 år sedan ska se mina kort, mina länkar, anmärka på vad mina vänner kommenterar på min status eller över huvudtaget kommentera på min facebook!!! Eller - varför ha mig på sin facebook när man aldrig kommenterar nått själv eller inte gör en enda status uppdatering själv! ( ni ser.. skitzat läge)
Jag vill inte HA kommentarer från människor jag faktiskt inte KÄNNER och som betyder NADA för mig.
Men men , tänker du .. TA BORT dem då..jamen .. gissa om jag tänkt så en miljard gånger. Men jag klarar det inte. Jag kan inte. Jag känner mig ELAK att göra så.
DU, om du läser min blogg och har mig addad, kan betrakta dig som vän, för jag skulle aldrig i livet ge adressen till bloggen till någon jag knappt känner längre.
Så dig vill jag inte ta bort.

Jag har tänkt ett hundra miljarder gånger att stänga ner allt. Eller bara sluta skriva där. men jag VILL dela med mig till Kerstin, Lotta, Bröderna, syrran, vännerna ( de riktiga) också. Jag vill läsa deras uppdateringar. jag tycker det är KUL.
men att Berit har städat är mig helt jävla ointressant medans My kan skriva hon gjort det och det får en annan innebörd. för MIG.
Och dessa jävla status uppdateringar som kan få mig att kräkas
Ex
" hjärtat och jag dricker röd vin och ska snart äta Oxfilé med stuvad trumpet sås"
" Hemma efter en underbar dag i backen med termos och älsklingen"
" Köket i fina våningen snart klart efter rust i miljarder år och vi blir säkert lyckligare av att flytta väggar och ha sågspån hemma"
för inte tala om kräkmedlet " FREDAGS MYYS eller LÖRDAGS MYS"
jag har lust att kommentera till baka med ett stort "DRA ÅT HELVETTE"
Sen stör jag mig inte på ALLA som skriver så. Inte på mina vänners! Mina riktiga vänner vill säga. För jag unnar de allt lyckosamt i deras liv.
Jag stör mig bara på de jag inte riktigt känner.
I smyg kan jag erkänna att jag har valt " HIDE" på vissa av mina " vänner" där livet är som ett stort jävla hoppp och lek !
avensjuk? Ja, självklart
Sen dessa jävla kommentarer om magsjuka.. ( ja, ni vet jag har fobi).. en enda statusuppdatering om magsjuka .. DELETE!
En " vän" som inte ens bor i gävle skrev hon hade det och jag mådde illa bara av att läsa det.

Är facebook verkligen något för mig?!
no idea. Men avsluta det kan jag inte. Och ta bort någon klarar jag inte heller.

Bless!
Mulen måndag.

NÄÄÄÄEEEEE och spagettiben

Lilla hjärtat mammas. Hela världen är just nu ett enda stort NÄÄÄEEEE.
Och då menar jag allt. Allt jag säger, frågar, konstaterar bemöts med ett " NÄÄÄEEEE"
Jag försöker trixa på mitt sätt för att undgå höra svaren hela tiden och klurar på meningar där hon inte kan bemöta mig med sitt NÄÄÄÄEEE. Det är nämligen
" nu ska vi äta gumman" = NÄÄÄE
" kom så ska vi diska" = NÄÄEE
"kom, nu måste vi klä på oss" = NÄÄEEEEE
" vi MÅSTE gå till dagis nu" = NÄÄÄÄEEE
" dags att bada" = NÄÄÄÄEEE, NEJ NÄÄ
Att klä på sig och gå till dagis verkar vara ett straff för varje förälder som har lite bråttom till jobbet. Spagetti kroppen kopplas på som på automatik. Som att trycka på en knapp försätter sig den lilla människan i ett läge där man kan tro att det inte finns ett enda litet ben eller en liten muskel i kroppen. Det blir liksom Gelé och detta i kombination med ordet " Näääääeeee" gör vem som helst nästan så galen så att man tror att den vita tröjan snart kommer på föräldern och man ska bli bortförd till ett låst rum. För man kan bli TOKIG när man ska iväg och allt bara blir som överkokt spagetti.

Jag har klurat på det där och ...
I morse började jag en annan taktik. Vi skulle gå till dagis. Kläder på! Fight nr 1.
Jag byter mina meningar mot " men vaaaaaart är jackan. mamman kan inte hitta den" Lycklig flicka blir duktig när hon visar mamman och svarar " däääääär" och mamman fortsätter. " Men Huuuuuur ska man sätta på DEEEEN då?? Jag hittar inte din Arm? "( och jag gör mig skitkorkad , hallå yxskaft hittar inte armen) Liten blir fröken duktig igen och visar sin mamma. Och så där håller vi på tills allt är klart. " Jahapp.. och VAD har man nu på fötterna när vi ska ut i snön? Vantar?? " och hon visar.. hämtar vinterstövel och ger mig. " Vaaad skulle mamma göra utan Eliiiin som verkligen VET allt" svarar jag.. " du är sååå duktig" ( fjäsk fjäsk och tålamod för jag ska fan vinna i dag)
Sen hittar inte mamma UT. " meen VART ÄR NU DÖRREN som vi ska GÅ UT igenom??"
Hon visar glatt! Och vi går ut. Och jag hittar inte vagnen.. och hon visar.
Jahapp tänke jag och funderade verkligen på hur man nu gör med en vagn.
Sa " ja elin.. hur funkar det här nu då?? Är det JAAAAG som ska sitta i vagnen??"
Där goofade jag mig men det blev bra ändå för hon svarade NÄÄÄÄEEE.. men jag fann mig och sa " men då är den nog till för Elllliiiin" och hon svarar " jaaaaa"

Inte ett nej på hela morgonen. phu! Nästan i alla fall..och ingen spagetti.
haha!

:-)

och den passerade ..

och nu är det ett år kvar till nästa sväng av julgran, julklappar, pepparkakshus och julpynt. Tomtar i hörnen och glitter i trappen.
Jag köpte en stjärngardin som jag förestälde mig skulle hänga fint i köket men eftersom allt blev en papphammar fars av det så slängde jag upp den runt gardinstången och kallade det "konst" och det blev väl ok. Allt är ok, Så länge barnen tindrar med små ögon och njuter av allt som har med jul att göra.
Så jag tror jag lyckades bra i år.
Elin fick träffa tomten för första gången och med stort gap och förvånat uttryck stelnade hon i min famn. Jag kommer själv ihåg det som igår. För jag trodde på tomten jag med. ( och sörjde att pappa alltid missade honom - ärligt).
Elin har varit stolt som en tupp över julklappen från tomten ( han delade inte ut ALLA för då hade det tagit timmar) . Hon sträckte sig mot honom när han delade ut paketen som hon sa " jag då".. och där.. tillslut fick hon den.
En Kitty kaffeservis. Frågar jag henne idag om hon träffat tomten så kommer ett glatt JAAA och hon går genast och visar vad hon fick av just honom . "ket" ( paket) säger hon.. och visar sin servis.
Eric är också oerhört nöjd med sin jul och de julklappar han fick.
Julaftonen tillbringades hos hans fars sida. Farbror och Faster och deras barn .
Det var sista året för mig - tror jag- i alla fall. men det är dags att avsluta vissa kapitel, ge plats åt andra och gå vidare.
Även om de alltid kommer vara människor jag älskar och människor som jag betraktar som min familj. Ändå!

Nåväl, julen är över. jag vill bara pula ner allt juligt här hemma men Eric vill vi ska vänta. Jag har gått med på att vänta med det till helgen.

Det är skönt att ordningen är återställd, julen över och att nu få traska mot våren.
Sol, smält snö, längtar efter att få cykla, lätta kläder och lite solbränna.

Soon come!
M