varannan vecka dör hjärtat en stund...

I mamma livet med en snart 2 årig flicka är det i bland kanske svårt att fatta att jag har en snart 11 årig son som jag älskar exakt lika mycket som henne.
Han är min underbara son. Han som från 0-100 blev 11 år.
Varannan vecka är han hos sin pappa. Och världens bästa sådan.
Han valde att gå att till sin pappa redan i kväll för vi har haft en liten ... ska jag kalla det trött Elin, under denna vecka som kommit hem från dagis och ... ja.. domderat hela världen. )

Varannan vecka, första eftermiddagen, kvällen gör hjärtat ont. Riktigt ont. Man tror man ska vänja sig men det gör man ALDRIG , men man " gillar läget". Första eftermiddagen utan honom kring matbordet, i soffan ( om så med en laptop i knät) gör ont i mamma hjärtat. Saknaden är enorm.
Att bädda hans säng, ta upp hans kläder som ligger huller om buller, ställa ordning i hans rum.
Det ekar tomhet. Jag saknar. Och saknar. Och saknar.
Men vet ju att han snart är tillbaka och allt faller till det normala.

När det gått en dag, så är den där ENOMRA saknaden över.
Men jag saknar varje dag - såklart.
Dagen innan han ska komma hem är det så skönt för då är det bara " i morron" . Sen är han tillbaka.

Jag vänjer mig aldrig. Och hjärtat dör en smula under en kväll.. och fylls sedan till MAX med kärlek när jag få ha BÅDA mina barn hemma.
De är ju mitt allt.

så klart!

" Jag söker en BJÖRN!"

Tänkte idag på eftermiddagen att liva upp lite på kontoret under eftermiddagen.
Tog reda på numret till Skansen .. La en lapp på min kollegas Lukes bord och skrev
" RING BJÖRN.. 08-osv".. Jag möter Luke i korridoren och säger snabbt.
" Hörru.. det var en kille som ringde, Var jävligt angeläget. bäst du ringer honom direkt"

Luke går in på rummet och jag kan ju inte låta bli såklart att stå lite i dörren och lyssna.. låtsades att jag läste ett papper som var urviktigt och jag hör.

" JA HEJ, MITT NAMN ÄR LUKAS- JAG SÖKER EN BJÖRN"

Luke kommer på vad han gjort. Han har ringt till Skansen och frågat efter en Björn...Han flyger på mig och sen flyger i soffan och skrattar så han dör. Hans rums kollega tror jag ska DÖ av skratt och naturligtvis lockar det alla som jobbar till rummet.
VI SKRATTADE JÄVLIGT GOTT VILL JAG LOVA!

Helt underbart avslut på en trälig vecka!

HAN GÖR MIG SÅ GLAD!!!!!

Han gör mig glad. Bara att titta på honom blir jag nästan som bara helt lycklig.
Han sprudlar livsglädje!

Han är dessutom oförskämt vacker, på något vis.


http://www.youtube.com/watch?v=Z6WrtqlJdTY

Jag kan inte bo i ett land där det är vinter 6 månader av årets 12.
Sen är det 2 månaders vår och 2 måndaders höst.
2 månader ska vara sommar varav det oftast bara är 1 riktigt varm sommar månad.
Att bo i landet med 6 månaders kyla.

Jag är less.
I går vräker snön ner och det är som om asfalten aldrig har synts.
Vi får vårkänslor för ett tag sedan när termometern står på plus och droppet hörs från taket.
Glädjen över värmen som kommer är borta och man åker tillbaka i värsa förbannade vintern.

Jag behöver inte flytta till ett varmt sommar land. Det skulle räcka med england eller tyskland. Bara för att slippa den vita kalla sörja som klumpar till sig i berg utanför mitt fönster.
Jag hatar att frysa. Klä på barn kläder i lager på lager som ska röra sig som michelingubbar ute.

På riktigt är jag så vansinnigt trött på det. Även om våren snart är här.
När jag blir pensionär- kommer jag ha ett hus i spanien och vintermånaderna kommer jag fly dit.

Jag står inte UT med vinter så här länge!!!!

ursäkta - vi sabbade din barndom

Läser en artikel i dag i en av våra kvällstidningar
"fosterbarn ska få en ursäkt och 250 000 kr"...
Ja, det är väl fan det MINSTA dessa barn kan få.
Vidare står det.. "I fråga om ersättning säger Kerstin Wigzell att barnen ofta tagits mot sin och föräldrarnas vilja för att få det bättre – men i stället hamnat i en främmande, hotfull och ibland direkt farlig miljö.– Det är ett stort, stort svek. "
Nähe? Ett stort svek? Verkligen??
Jag blir så jäkla illa berörd av den här artikeln. Inte det att barnen som nu farit illa i fosterhem ska få en liten ersättning och en ... ursäkt.. Det är enormt bra att detta kommer fram.
Men att det kommer fram 2011 är för MIG högst anmärkningsvärt.
Att man i mordern tid ser att fosterbarn har farit illa.

Och dessa familjer som såå behjärtansvärt ställer upp som fosterfamiljer. En fosterfamilj blir man bara inte utan ingående utredningar. Tydligen har barnen fått utstå både kränkningar fysiskt och psykiskt. Övergrepp och liknande. I en fosterfamilj???? HUR kan detta fått ha förekommit?? HUR kan barnen lämnas utan uppföljningar? ( för jag antar man inte gjort något)
De har fått lämna de som de älskar mest. Föräldrarna. Spelar ingen roll hur nedgånga och hemskt familjeförhållande det barnet hade hos sin mor och far. Barnet älskar sina föräldrar oavsett. Med den sorgen .. att det inte är ok hemma så man måste lämna dem, så flyttas man till en familj och får utstå misshandel.
Sen är det ingen som ser till barnets säkerhet. Man har förmodligen förlitat sig på att fosterhemmet är okej. Jag blir GALEN!! Va i helvette är det för FEL på människor som tar emot ett barn och utsätter det för misshandel?? Hur fan är man funtad??
Och nu ska dessa barnen få en URSÄKT. Hur då?? Hur fasiken tror de att barnen som fått utstå detta tänker .
" Hej pelle. Ursäkta oss för att vi inte fattade att du råkade illa ut i 10 år i ditt fosterhem. Här har du dessutom 250 000.. "
" Tack snälla tant.. För 250 000 kan jag säkert laga mig själv och glömma hur illa behandlad jag blev och hur ni SKET i mig. För 250 000 kan jag känna kärleken jag aldrig fick känna som liten, värmen och alla underbara kramar"
Idioter.
Klart barnen ska ha en ursäkt! Självklart en ersättning.
MEN det anmärkningsvärda här- i min värld- är att det fick gå så långt.

Det får aldrig gå långt är ett barn far illa någonstans.

Aldrig någonsin!!!!

Åsså levde de lyckliga......

Hade en sådan konstig dröm i natt. Eller konstig och konstig. Det var en rätt härlig dröm på sitt sätt för det var som en hel långfilm. Allt var så in i nordens verkligt. ( nu får du tolka här L.Mamman)
Känslan i drömmen var verklig.
Jag drömde att jag skulle gifta mig. ( Jag som inte ens tror på äktenskapet).
I drömmen dyker en vän upp. Han som jag ska gifta mig med, men han ser inte ut som han gör idag. Han var kortklippt och blond. ( kanske för att jag på skoj i förrgår sa att han kanske skulle ta och bleka håret?). Han hade dessutom glasögon. Jättestora ( förmodlingen för att en tjej kom in med jättstora glasögon på mitt jobb).
Nåväl.
I drömmen hade vi bara känt varandra i en månad. Han var inte han men ändå han.
Han bodde i 1 rum och kök på stan och jag i ett gigantiskt hus. Jag var glad över att få ett sånt coolt efternamn. Han hade kostym och såg lite nördig ut faktiskt. Men det brydde jag mig inte om i drömmen. Jag bekymrade mig inte om att jag inte kände honom - egentligen.
Mannen som jag skulle gifta sig med åt Snickers. ( jag äter minst 3 snickers i veckan)...
I drömmen så har ett band på en scen ställt upp sig men de spelade inte utan jag skulle få lyssna på CDn. Killarna på scenen hade kommit för att jag skulle lyssna på CDn?? i drömmen var det helt naturligt och jätteroligt. Och jag var glad över att de skulle spela upp CDn från en scen. I drömmen står Elins pappa i ett hörn under ett träd . Jag ser honom 250m bort - typ. Och låtsas inte om honom. Jag ser från där jag står att han ser ledsen ut. Men han påverkar mig inte känslomässigt och jag minns att jag låtsades om att jag inte såg honom.
Min Mamma var där, syrran och Mysan som skeptiskt tittade på mannen och var arg på mig för att jag gjorde så här , ngt DUMT eftersom jag inte visste vem den här mannen var e g e n t l i g e n och massor av kollegor från jobbet som gapade med stora förvånade ögon om hur det här gick till. Vi som bara känt varandra i en månad.
Jag förklarade att det var en cool grej och om det inte skulle funka är det ju bara att skilja sig. Desstuom var jag Lycklig.
Men drömmen gav en känsla av lycka, som följde mig in i morgonen.
En känsla av glädje, harmoni och en känsla av trygghet.
Det jag förundras över i drömmen, eller fascineras av är inte MANNEN jag skulle gifta mig med. Att han var där- kändes mer som en slump- snarare så är jag fascinerad av KÄNSLAN drömmen gav mig.
Känslan av lugn och en trygghet. Som jag sökt så länge.



Jag vet min vän här. Är nyfiken på den här drömmen och jag ska messa honom nu att han får läsa.
Tyvärr, du var ingen action hjälte i den här drömmen. Du var lite nördigt söt med kostym, biroll till min dröm.<3