Kolla de här killarna. De är mellan 9-12 år och har ingenting att göra!
De sitter på framsidan och försöker komma på nått.
"Men grabbar", säger jag " Ni kan väl bygga en KOJA eller nått"
Och jag får till svar " Kojja??? NÄÄÄÄEEEEEE.guuu va tråååååkigt"
Jag fortsätter " Men ni kan väl HITTA på något, stick ut och cykla lite då, det finns ju MASSOR att göra ute"
" Cykla?? NÄÄÄÄÄEEEEEE:...... vart ska VI cykla då?? Vad finns det mer att göra???"
Och jag står där som ett fån och kommer heller inte på. Vad gjorde man när man var i den åldern? Jag menar, man kom hem från skolan och var ute genom dörren direkt och var UTE och lekte liksom. Men vad gjorde vi? Näe.. jag kommer inte ihåg. Hängde i lekparker, cyklade runt..
Till slut säger jag" Men PALLA Lite ÄPPLEN då"
" Palla Äpplen?? Hur gör man dåååå...???? Vad är deeeeet?" Och här kommer jag på att jag som en vuxen människa föreslår att ungarna ska in på gårdar och själa andras frukt. Så jag kommenterar bara att det var en dålig ide av mig.

Nåväl.. grabbarna kommer på tillslut vad de ska göra. De går in och hämtar sina GAMEBOY och sätter sig ute och spelar... på framsidan.
" JA.. vi FÅÅÅÅR ju inte vara INNNE juuuuuuu"

Ungar...

Jag och Anna Wahlgren

Anna Wahlgren som skrivit BarnBoken som handlar om råd och tips om hur vi ska "bemöta" våra små och se till att dagarna blir drägliga för både föräldrar och små har skrivit till mig.
Alltså,.. Anna Wahlgren är en av mina idoler för jag har alltid ansett att hennes bok är kanon. Och den ÄR kanon.
Men i bland undrar jag..
Jag har ju lite "problem" med att prinsessan vaknar ALLDIT kl 3 på natten och har oerhört svårt att komma till ro. I dessa internets forums tider så slängde jag ut frågan i cyberuniversum för att se om det kunde finnas någon som kanske hade ett litet tips att ge en mycket trött mamma.
Och Anna " her self" svarar ...att jag ska börja om.. att jag ska se prinsessan som 3 veckor och införa hennes standard modell.. för att få ordning på rutiner.
... jag har rutiner på prinsessan.. jag vill bara veta varför hon vaknar 3 och inte kan komma till ro och vad jag kanske ska göra för att få ordning på sömnen.

Backa och behandla henne som om hon vore 3 veckor... en period i livet jag helstvill glömma. Aldrig jag backar dit. :-)
MEN.. Anna " her self".. svarade i alla fall. Så nu är jag lite kompis med henne..

;)

www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3427795.svd

Varför sjunger inte jag på mornarna?

Liten prinsessa vaknar på morgonen.. och när mamman bestämt att" ok.. det är morgon" så tittar jag på henne och säger med mitt gladaste och soligaste ansikte " meeeen gooood moooooorgon" .. denna lilla flicka blir så lycklig , precis som hon tänker att det ÄNTLIGEN är dags att faktiskt vakna. ( detta sker ungefär vid 6 varje morgon). Sen börjas det.. Hon pratar och praaaatar, sjunger med glada toner, skrattar och skiner som en sol.
Spritter med kroppen. Jag går upp och sätter på kaffe och medans hör jag denna sjönsjungande och snackande lilla filur uppe i sovrummet. Tar det för lång tid för mig att komma tillbaka, så förändras tonerna till ngt mer ... arg.. Precis som hon säger " men vad tog du VÄGEN!? Jag vill INTE LIGGA HÄR SJÄLV!" Hon gråter inte, bara det att tonläget förändras. En ganska mysig stund, om natten varit lugn.

Är det inte så, att vi egentligen , borde vakna och sjunga på morgonen?? Varför är vi så trötta och eländiga, vi vuxna liksom. Vart tog den DÄR glädjen över att få vakna vägen..

Det rullar på..-

Snart blir prinsessan 4 månader. Någonstans trodde jag aldrig att det skulle gå så fort att bli det. I början av allt så trodde jag faktiskt att jag fått en bebis som aldrig någonsin skulle bli större och lite mer " en person". Men det är hon nu.
Igår ficks det smakas lite banangröt och lilla vännen började storgråta av att få ngt konstigt i munnen. En rätt underbar syn.
Dagarna rullar på och är samma lika.
En natts hel sömn försöker jag förnandla mig till varje kväll med henne och det verkar som hon lovar att " okeeey.. jag ska inte vakna kl 1 i natt.. " men det verkar som hon glömmer bort det när klockan väl blir 1 och jag i ett halvsovande tillstånd fixar ersättning och somnar till medans hon käkar.
Men det går bra.

Allt är bra.

I morgon..

S K A jag ut på stan på kvällen och se människor. Jag ska inte prata ett ord bebis, rapa, blöjja, gröt och skrik.
Jag ska spana åp grapparna och dricka en öl.
Välbehövligt.
:-))

Man ska inte ...

i bara farten ta en bebis " snutteduk" som inte blivit tvättad mer en en gång och består av kräka och sur mjölk... , och stoppa den i munnen på sig själv.

Gjorde det. I bara farten när jag lyfte upp prinsessan..
och ngt jag aldrig någonsin mer gör ens i farten.
Hur kan de tycka sånna där är mysiga??
Kanske det är därför de fortsätter småkräkas och en annan bara TROR att de är en favorit.
" faan nu får jag den där ÄCKLIGA snutteduken igen!! Vad den där mamman envisas.. men okej då.. jag håller väl i den då.. kanske jag hittar en liten fläck som inte luktar kräka"

Pappor???

Någonstans tror jag att de som inte vill vara pappa till sitt eget barn inte är frisk. Någonstans tror jag att den som gör sig onåbar, stänger telefon och deletar email och blockar länken till barnet har en lätt störning.
Det finns pappor runt hela världen som inte gör annat än att krigar över rätten att få träffa sitt barn. Medans andra väljer att inte vara pappa för att det inte "passar".
Pappor , (eller ska man kalla dem pappor? Man kanske skulle ha ett annat namn för den här gruppen av män som inte vill veta av sina barn) som gör det så enkelt för sig att säga " nee.. jag har ingen lust" och lämnar allt ansvar till mamman Det kanske är ika bra i coh för sig , för hur bra pappa skulle de bli annars ??
Mamman bär detta barn i 9 månader , vysschar, tröstar, ger värme kärlek, tar fighter, ser till att dessa barn får den perfekta uppfostran som kan ges. ENSAMMA.
Någonstans så beundrar jag mig själv och alla andra mammor i samma sits.
Att vi gör det här. Ensamma.
Sorgen , som i alla fall jag bär över att min prinsessas pappa inte vill vara med får jag leva med. Jag menar, sorgen/ilskan jag känner är att HAN gör så här mot prinsessan!!Att vi en gång varit kära, har ingenting med föräldrarskapet att göra. Jag sperarerar det enormt. Och jag ska fan visa honom att vi klarar oss jävligt bra utan honom . Sen finns det andra som kanske vill vara hennes manliga förebild i livet. Pappan- Han - som vänt henne ryggen. :-(
Jag hoppas en dag att hon ifrågasätter honom skarpt om de någonsin träffas.
Men det kommer väl även ske på hans villkor.. när det " passar".

Jag hoppas och önskar det svider i honom varje dag , resten hans liv..
Denna man, som var " mannen i mitt liv"

DRÖMMAR

Vad himla lustigt med drömmar.
Undrar vad de står för egentligen.
Nu är det 3:e gången jag drömmer samma dröm om en bussresa.
Jag sitter i bussen med en manlig fd kollega och vi ska nånstans.
Det är folk på bussen och packning.
Ok, att man kan drömma liksom. men SAMMA dröm??
Känslan är att det är en lång resa och att man sitter några timmar.

En natt drömde ajg även att jag var på efterfest hos Michael Jacsson.
Jag kan rita upp hela hans hem , om så önskas.
Jag var inte hans kompis utan mer där ändå ...
Och det här var länge sen jag drömde, men bilden över denna fest och hans hem
är stenklar.

Eller när jag sprang i en laburint.. runt runt runt. I laburinten fanns det dörrar. och jag drog i alla dörrar för att hitta ut.
Bakom en dörr stod min pappa och sträckte fram 300 spänn.
Jättelustigt..


Dream on!