När ja var kring 20 års åldern kunde min pappa ( som var omgift) komma upp till så där sponant och ringa på dörren. Jag minns jag blev så jäkla glad han kom. Spontana besök var sällsynt. Umgänge i sig, var sällsynt. Hans fru var alltid med. och när hans fru var med var han alltid, i mitt tycke, så jävla konstig.
Bäst var det när han bara var han. Pappa likosm.
Nåväl .. när han kom och jag blev så där himla glad och tänker mig " åhhh. pappa kommer jag får rå om honom en stund" men när det i stället från han kom " hej , tänkte bara höra om du har nån räkning jag ska betala åt dig. Jag är på språng"
......
Varför gjorde han så? Varför kunde han inte bara sagt som det var.
"hej, du jag saknar dig lite. Jag kom hit för att ge dig en kram. Men jag är på språng. Är allt bra med dig?"
Varför gjorde han inte så i stället. ??

I bland känner jag mig som honom. En förälder som känner skuld. Min skuld kan inte jag påverka. Men han kunde påverka sin. Han valde sin nya frus familj och valde bort mig. Han stod aldrig upp för mig och mina syskon - rakryggad. För hans fru påminde vi henne om att han varit gift i 25 år med en annan kvinna. Det berättade pappa för min bror en dag.
Han var ynkryggad och jag har varit så ARG på honom.

Men som sagt.. I bland känner jag också samma skuld till min son. Min lilla dotter tar så mycket tid och hon är ju liten och jag har inget annat val. Han vet allt detta men ändå värker mitt hjärta.
Han kännser sig sviken i bland och jag försöker då ... " du, jag ska handla.. vad saknar du i vårt kylskåp" . Ha nått extra gott hemma. Se till att det finns godis, lite gott allmänt.
Jag köper 5 chokladkakor för " eric blri nog glad vi har lite gott hemma".
Jag sticker till honom en hundring då och då... för det ä rmitt sätt att säga " jag vet att jag är usel i bland, men om du får 100 kr här så kanske du tycker om mig ändå"
Nu menar jag inte att han itne tycker om mig. Men jag vill på något sätt bara liksom vara bra mamma. Och det är jag inte med 100 kr extra eller extra godis i skafferiet.

Men .. och då kan jag förstå min far.
Men han hade ett val och han valde bort.
Jag har inget val och vill heller inte välja bort.
Men jag önskar önskar , att jag kunde ge min lilla son lite mer än vad jag kan idag.
Även fast han har det jäkligt bra.

Det känns så bara.
Eric, jag älskar älskar dig.
Mamma

En vettig dator..

gör att jag kan blogga lite. Har tagit med mig jobbets dator hem. Den funkar ju kanon.

Hur är då livet med MammanMian.
MammanMian som använder bloggen till sitt gnällande ? ;-)

Livet löper vidare. Elin är snart 3 år och det går med en rasande fart. Hon är fantastiskt bright om jag får säga det själv. Lägger 40 bitars pussel och dagis är impade och mamman stolt.
Hon pratar glatt och kan föra kortare dialoger.
Hon är helt enkelt underbar.
Eric fixar skolan galant, men går och längtar efter sportlovet då han ska till Göteborg för att hälsa på sina morbröder.
De är hans idoler.

Mamman är trött. Alla småbarnsmammor är trötta. Hör livet till kanske.
Det är mkt " jag vill inte" jag får höra hela dagarna och i bland står det mig upp i halsen att livet bara är samma lika. Jag har så liten egentid och det mår jag faktiskt dåligt över.
Tack gode gud för bonusmormor.
Nu ska hon dit i morgon. Fredag. Och eg stanna till söndag. Men jag vet inte. Hon hostar hemskt så jag få se hur landet ligger i morgon.
Det gör mig lite nere.
Att få en långhelg ( var 6:e vecka) där hon är hos BonusMormor fre-söndag är min tid för återhämtning och min tid för att samla energi. De är oerhört värdefulla.
Jag har bokat tvättstuga, planerat städa, storhandla, greja och bara få mysa runt hemma i FRED. Att få bara vara Maria.
Att få längta. Att få längta så det gör ont.
Nu vet jag inte om det blir så. Och det gör mig suckig och lite ledsen. Klart hon får vara sjuk me klart jag också får vara egoistisk. Klart ajg får det!!
Klart är att Jag FÅR tänka på mig själv - OCKSÅ. Klart är att jag FÅR tycka det är trist jag kanske inte får vara själv en helg.
Även om det i " lagen" är fel. En mamma kanske inte får tycka det. och jag ska skjuta den som säger " det här har du valt själv. Du valde det här".
Men - ja! Det är det bästa val jag gjort i livet. Men ska jag itne få tycka det är jobbigt som FAN ibland. Är det FEL att tycka man vill ha egentid? Är det FEL att tycka att det är bra att vara ifrån sina barn för att få tanka energi , för att få FORTSÄTTA vara den dundermamma jag faktiskt är.
( ja. det ÄR jag faktiskt).

Bästa mamman i hela världen.
Men som behöver sin egna tid. och en öl på en pub med vänner.

Kram