Vård av barn

Söndag kväll och jag sitter och förundras över varför det ska SNÖA ..
Suck..
Sonen har piggat på sig och det är himla skönt. Han sov nästan hela dagen igår och sömn är enormt läkande. Jag brukar inte ofta ge Alvedon faktiskt. Bara när det krisar ordenligt. Bara man har koll på febern och han är ” med” så ger jag inget så får det läka ut själv.

Vi blir hemma i morgon också. Även om han nu skulle vara helt feberfri, men en extra dag är ju bara bra.
Jag har slutat stressa upp mig när han blir sjuk och jag måste vara hemma från jobbet. Förr kunde jag bli vansinnig när jag visste jag hade så mycket på jobbet och var tvungen att vara hemma. Hur fan tänkte jag då? Som om jobbet var det viktigast i livet? Näe, nu har jag slutat med det. Jobbet är bara ett jobb och barn blir sjuka – punkt slut.
Sen kan det ju vara en ekonomisk aspekt på det hela när man bara får 80% av lönen när man Vabbar. ( varför äääär det så?? ) Men jag har valt att inte bry mig om det heller. Mitt barn är det viktigaste i mitt liv så varför ojja över att han blir sjuk.
Vi är så in i Nordens plikt trogna vårt arbete och det är väl inget fel med det, men vi glömmer lätt bort vad som Faktiskt är viktigt.
Jag menar, det var ju så jag gjorde de första åren med min son. Blev nästan arg för att jag blev så stressad över att han var sjuk. Säger det igen.. GUD så dumt!!

Nu håller jag bara tummarna att jag inte åker på att bli sjuk… då hans pappa tydligen ligger däckad i feber… Men sen är ju han MAN också.. ;)