Jag vill hoppa jämnfota!!!

Jag har fem veckor kvar innan min lilla kommer ut.
FEM veckor är ju ingenting. FEM veckor och jag räknar nästan timmarna. NU är jag less - på riktigt. Jätteless. ( jag har inte bloggat så mycket om min graviditet för att jag anser inte det är så där skitintressant)
När jag väntade min son mådde jag som en prinsessa och har alltid sagt att jag aldrig mått så gott i livet som då. Naturligtvis så tror man ju att det skulle bli lika denna gång. Men tji fick jag.. Det märks att man är 10 år äldre.
Jag är så TRÖTT på att inte kunna röra mig ordentligt. Jag är så LESS på att ha ont i ryggar, fogar, vara trött, inte kunna gå , inte kunna lyfta ordentligt. I bland tänker jag " va faaaan har jag gett mig in på". Barn?? Jag?? Dessutom själv denna gång. Ingen pappa som ödmjukt kan hjälpa till eller bara klappa en på kinden lite när man känner sig som mest eländig. Nehe.. här ska man vara stark kvinna och MINSANN klara ALLT jättebra SJÄLV ( nu har jag vänner som hjälper mig med ditt och datt och de är fantastiska..och tack till dem. Men man känner sig ändå så in i hevette ensam med allt ändå, på nå vis, kan inte förklara..) och alla talar om att jag kommer göra det. Klart jag kommer. Har dessutom inget val än att klara det själv.
Jag kan nästan grina för att jag är så less på det här.
Sucka, sätta på mig martyrglorian, bli arg.. osv..

Men så sitter man där... framför teven.. och helt plötsligt får hon hicka.
Och hickar och hickar .. och kickar.. Åhhhh.... det är så mysigt så det är inte sant.
Mina känslor vänder direkt och jag mirakeliserar hela graviditeten. Tänker vilken oerhört välsignelse, vilken grej!!, jag ska få bli mamma igen!!, EN TILL.. fantastiskt. Och myser över situationen. Blir nästan rörd. Jag kan stanna upp helt i en mening när hon kickar till och talar om för mig att" hey, jag är okej, men du sitter lite tokigt kan du räta på dig. Jag får inte plats här inne" . Guud.. helt underbart, allt är ok. Hon kickar och jag skrattar.

Jag längtar ändå tills att den lilla tid som är kvar snart är över.
För det första jag ska göra när allt är klart och kroppen är ok, är att hoppa JÄMNFOTA! Bara för att jag inte KAN det nu, så längtar jag efter att få göra det.

:-)