Jag ska aldrig mer lägga pussel som inte finns..

.....

En vän tilll mig har fått cancer. På riktigt!!

Jag fick känslan att något är alldeles fel och var tvungen att skicka henne ett mail ” vad är det frågan om ?” Hon svarade ” ja, jag har cancer” och hon berättade hela förloppet. En elak rackare som satt sig i hennes kropp. Den här rackarn har även gett henne metastaser av ett ganska stort antal dessutom.

Jag kände mig alldeles tom efter jag läst hennes svar.. och samtidigt skämdes jag på nått underligt vis. Här går jag min hypokondriska kärring och letar fel och där är hon , mitt i verkligheten och för henne är det här på riktigt. Helt ovetandes har den här rackarn gripit sig fast och under ganska lång tid fått härjat runt. Hon är ung , har också barn och ett framgångsrikt liv..
Efter tjat av undertecknad så skaffade hon också en blogg ( länk till hennes sida nedan) och bloggar nu om sin ” resa”. Och grät jag inte förr så gjorde jag det nu….
Hon skriver så här ( med tillåtelse av henne fick jag klistra in från hennes sida)

Här har hon just fått besked om vad det är frågan om….

”Jag kan inte ha 17 metastaser i levern för jag vill se mina barn växa upp. Se mina barn växa upp. Jag kanske inte får se mina barn växa upp och det här får inte vara sant. Jag vill inte veta när jag ska dö. Men jag lyfter min högra fot och tar ett kliv rakt ut i luften.
- Kommer mitt liv att förkortas?
Det känns som en smart fråga. Svarar han ”ja” är det ok, för att dö vid 79 istället för vid 86 kan jag gå med på. Jag kan välja perspektivet själv.

- Det är möjligt, svarar doktorn på begriplig danska.

Det är Skärtorsdag och jag har cancer. I förmiddags sydde jag en kycklingdräkt i gul fuskpäls åt 9-åriga sonen. Han ville inte vara påskgubbe, han ville vara kyckling. För några timmar sedan sydde jag kyckling och nu sitter jag här med cancer och kommer förmodligen att dö innan jag hinner säga kackel i hönsgården. Och vem ska se till att barnen är ordentligt klädda då?”
Paaaanik!!!!

Hon har dock , i sitt skrivande , visat att hon är väldigt väldigt stark någonstans.Att hon kommer fixa detta är min fasta övertygelse!

Och jag kommer aldrig någonsin mer nojja mig för cancer.
Aldrig mer. Aldrig mer.
Kosmos gav mig en snyting. Sa till mig” Nu räcker det din hypokondriska skitkärring!
Det finns faktiskt människor som drabbas av det här – på riktigt!”
Det är slut med " ” hej Mr Kilopraktor, Jag har ont i nacken, Kan det vara nack cancer eller tror du jag har suttit tokigt vid datorn? Ska jag tala med en läkare ??"
Never!



All kärlek till dig! <3

Följ hennes resa på adressen http://mammacancer.blogspot.com/