Japp, i natt gick vattnet till min stora förvåning och jag ringde upp till förlossningen där de konstaterade med mjuk röst " jamen.. kom nu.. så ska vi tidigare lägga kejsarsnittet. Stressa inte". Jag försökte få barnmorskan i telefonen att förstå att det här var inte enligt min planering för jag har så mycket annat jag skulle göra innan. Hon fick sig ett gott skratt i andra änden. Lätt.. Stresa lite. Jag messar min kompis MY som är här på mindre än 4 sekunder.
Min vän som ska vara med på förlossningen pratar yrvaket i telefonen och fattar ingenting. Det var ju inte dags NU , det var ju till veckan!!???
Nåväl, jag är ganska glad över att det ÄNTLIGEN är dags. Och åker väl upp med ett litet svagt leende på läpparna trots allt och tankenom att " om några timmar så är det här över".
Jasså? För det första så har fröken vänt sig med huvudet nedåt så ett kejsarsnitt är är uteslutet. Och jag kan väl hålla med läkaren som säger att det är det bästa både för mig och lilla fröken. Nu är det bara att vänta på värkarna - som aldrig kommer.
Sover några timmar och det konstateras kl 11 idag att jag får åka hem och vila.
( vilket jag uppskatter då jag avskyr sjukhus). Jag trodde jag skulle vara hemma i 2 timmar typ, för jag kände det började "pyra" lite..
Nu när jag skriver detta så har inget hänt.
Jag kan inte sova fast jag är helt slut. MY har vallat mig 2 ggr i prommenader - inget händer... Jag har plockat lite här hemma .. men.. Nada..
Jag ska vara tillbaka senast kl 8 i morgonbitti på förlossningen för att kolla att fröken mår bra.
När jag skriver detta är jag trött trött trött. Jag vet vad jag har att vänta framför mig , men det verkar då helt hopplöst att det ska komma igång.
Jag vill sova men kan inte.
Hur som haver, så får jag inte gå hur länge som helst utan fostervatten så tids nog så ska det väl ha löst sig.
Allt går bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar