PARAGRAFRYTTRE!!

( Obs- långt inlägg)

Jag måste få bubbla ur mig.. och bloggen kan inte bli mer fantastisk att göra detta på.

Först vill jag börja med att skriva att det är UNDERBART MIRAKULÖST att ha fått denna lilla prinsessa ( som jag kommer kalla henne i bloggen). Hon är ljuuuvlig, söt, vacker och kärleken går som knivstötar in i hjärtat. Jag är lyckligt tacksam att hon är helt perfekt.

Men det här med sjukhus hörni.. Jag vet inte om det är mina erfarneheter av anhöriga som blossades upp under min tid på BB.
Barnmorskorna på förlossningen var FANTASTISKA och underbart coola och med ”Maria humor”. Jag gillade dem skarpt.

Men BB…. Vilken besvikelse. Visst finns många underbara barnmorskor där också men faktiskt, tro det eller ej, kärrlingjävlar som borde ha slutat för länge sedan. Paragrafryttare som brister i empati. Borde ha slutat och sitta med nån trist administrationstjänst och aldrig träffa folk.
Varför då , nu då? Barnmorskor på en BB avdelning har ju alltid haft ett rykte att vara varma, goa , kärleksfulla?
Jodå, det är ju marioteten… men så här

Att jag blir ensamstående med prinsessan vet ni ju. När jag kom upp till BB avdelningen så fick jag informationen att jag fick ha besök på mitt rum ( jag bodde själv) men besökarna måste vara en och en. Helt klart jag köper det.
Jag kom upp till BB lunchtid och på eftermiddagen kom världens bästa MY upp och hälsar på några timmar. So far so good…
Tisdag: My och Pernilla kommer i ca 20 min för att lämna min mobilladdare.
Sen på lunchen kommer min syster och in kommer en barnmorska på mitt rum , medans jag byter på en hungrig bäbis och barnmorskan kör upp regler om att det BARA ÄR PAPPOR SOM HAR TILLTRÄDE IN!!!!! DET HAR BESTÄMTS PÅ ETT PERSONALMÖTE OCH HAR VI NÅGOT ATT INVÄNDA SÅ KAN VI MINSANN TALA MED HENNES CHEF!!
Jag blev chockad…
Syrran försökte ” men härregud., hon är ju ensamstående”
” DET SPELAR INGEN ROLL, REGLELR ÄR REGLER, NI FÅR SITTA UTE VID HISSARNA OCH SOM JAG SA SÅ FÅR NI TALA MED MIN CHEF OM NI INTE ÄR NÖJDA MED DET HÄR. VI KAN INTE HA MASSA SPRING! PÅ GRUND AV INFEKTIONSRISKEN”….

Hon gick..
Jag andades. Och gav prinsessan till syrran och stövlade in på deras fika rum . 8 barnmorskor fick ta del av en Mian som med is på pratbubblan och tårar i ögonen sa ” Va fan är er empati? Ni är ju förihelvette barnmorskor. Det här är nog jobbit som det är och är det någongång jag behöver mina vänner så är det NU och det borde ni FATTA!!”

MEN DET HÄR ÄR REEEEGLERRRRR .. DET ÄR LIKA FÖR ALLLA!!!

Ni är ju fan inte kloka och jag vill tala med er chef. NU!! Sen gick jag.

Chefen kommer in till mitt rum och förklarar regler om att det BARA är papporna till barnet som har tillgång till rummet och mamman. Jag kunde inte begripa vad det var för skillnad. Jag hade enskilt rum, och vännerna kom en och en. Jag hade aldrig sagt ngt om jag hade haft 3 tjejer sittandes i rummet och i timmar. Här handlade det om att 2 st kom samtidigt i 20 min och några timmar senare min syster.

Min sons far skulle komma på eftermiddagen tillsammans med sonen och jag fick veta att han skulle sitta utanför vid hissarna och sonen skulle få gå in SJÄLV till mig.
Han som jag känt i 17 år , levt med i 11 , han som ff är en del av min familj och ff en av de viktigaste människorna jag har. Han som stöttade mig på förlossningen när Pappa Holland inte ville längre. ( Ja, sonens far är en klippa, och vi är godaste vänner och även om folk har åsikter att han var med på min förlossning skiter jag fullkomligen i. Han är min bästa vän)

Jag får frågan ” Men ÄÄÄÄR han PAPPA till barnet?”
” NEJ ,.. då får han stå utanför”
”Men han var med på förlossningen”
” Ja, men han är ju inte PAPPAN”

Jag började stortjuta. Grät som ett barn. Och DÅ kunde hon tänka sig att i detta fallet göra ETT undantag.

Detta innebar att onsdagen var i princip besöksfri för min del. Syster kom en stund. Men jag ville ogärna sitta vid hissarna när en familj på 15 personer fikar brevid.
Hur vet jag hur många av dem som just varit förkylda, haft magsjuka och What so Ever.

Efter mitt lilla ifrågasättande i fikarummet så kom det barnmorskor in till mig och beklagade reglerna såg ut som de gjorde och de sa även ” ibland måste vi ju faktiskt blunda lite för dem” och jag såg de ogillade regeln skarpt.

Vad jag hörde sist, var att de skulle ta upp detta igen.

Jag kan köpa regler och sånt. SJÄLVKLART! Men jag blev felinformerad uppenbarligen. För den delen vill inte jag ha en kärring i mitt rum som mässar om dessa regler medan jag har ett gråtande barn och gömmer sig bakom ” bestämt på personalmöte och prata med chefen” snack. Här borde man skicka någon till en ”bemötande kurs”.
Hon kunde väl ha väntat en stund. Knackat på lite ödmjukt och snällt förklarad hur det såg ut.
( Jag hade inte accepterat denna regel ändå, men jag kanske inte skulle varit i närheten av att bli så upprörd som i den grad jag blev).

Är det jag som har fel här? Är det rätt att jag ska möta mina vänner vid hissarna?
Jag menar. Är det fel att EN och EN besöker mig på mitt ENSKILDA rum när det inte finns en pappa? Är detta i Landstingets STADGAR?? Näe, det är bestämt på ett personalmöte..
Jag FÖRSTÅR om man inte vill ha spring med vänner och bekanda, mormor och morfar, kusiner osv.. Men jag förstår INTE att jag som ensamtående mamma inte ska få ha EN vän på mitt rum. EN vän åt gången?? Jag köper det INTE.


Nåväl, det här är inte färdigt ännu. Jag ska fan ändra den där reglen där uppe!! BE SO SURE. Det kommer komma andra mammor efter mig.

Phuu.. nu känns livet lite lättare. När jag fick skriva ur mig det där.

Livet är gott!
Allt går bra!