SKOLAN

Jag var på utvecklingssamtal för min son för några dagar sedan.
Ju mer jag tänker på det där samtalet destomer fördundrad över blir jag över skolan.
Min son visar sig vara oerhört duktig i mångt och mycket( så klart  ). Han gör det han ska och klarar ämnena bra.
Som lärare hastar man ingenom de ämnen som funkar, snabbt. Mycket snabbt.
” ja, du är ju duktig på att läsa. Du är på nivå 14 och i trean ska man vara på nivå15 (han går i 2an nu), matten funkar jättebra osv.. ”
Detta hastas igenom under ca 15-20 minuter.
Samt lite övriga frågor som sonen själv får skatta sig själv på en skala.
Är du en bra kompis? Gillar jag att gå till skolan på mornarna osv..

Sen- pratas det om Gymnastiken. Ett ämne min son avskyr av någon anledning. Det är inte det att han inte gillar att röra sig utan det är själva formen av lektionen han inte gillar. Han gillar inte att TVINGAS spela spökboll, eller basket i lag.

Detta ämne lägger man 30 minuter på utvecklingssamtalet.Hurvida han inte vill vara med på gymnasiken. ( han ÄR med , men det är med motstånd).
I 30 minuter får han höra att han ” måste FÖRSÖKA ha lite vilja" till Gymnastiken, att han inte kan bara ” strunta i brändboll” när han bara tycker så.
I 30 minuter så får han försöka förklara ” VARFÖR” gymnastiken är så hämsk.
Min son börjar nästan gråta för jag ser hur fruktansvärt pressad han blir.

När fröken till slut säger ” ja ,om du inte sköter gymnastiken , så kanske du heller inte får något betyg i det när du går i 8:an , när man börjar får betyg”.

Vänta här nu…. När man går i 8:an?? Hur gammal är man då? JO.. 14.
Hur gammal är sonen idag? Just det -9år!!
Hon viftar med ett papper för min son där alla ämnen står skrivet och säger desstuom. ”Har man inte kryss i den hääääär rutan, då kan man kanske få GÅ OM sin klass”

Va i helvette är det där för pedagogik??? Ursäkta uttrycket!!

Här fick jag nog och kände jag att jag måste gripa in till min sons försavar. För jag hade suttit länge och lyssnat och väntat på en ” lösningsfokuserad” slutkläm, som aldrig kom.

Jag frågar först VAD det är i gympan som fungerar idag? För nått måste ju fungera.
Jodå, han älskar hinderbarnor och diverse aktiveter. Det är bara det att vissa saker stenvägar man . ” Va bra,” svarar jag,. "Tycker jag påvisar på en viss styrka att kunna säga ifrån att man inte vill".

Jag frågar även om det inte är någonting läraren själv kan göra för att underlätta för sonen , att göra något så att ämnet blir lite roligare, finns det medbestämmande från eleverna? kanske han kan få vara med och planera en gymnastiktimme ( för tydligen får eleverna det),? har man kollat var som sker på gympan egentligen- hur ser det ut i killarnas omklädningsrum? före och efter?.
Min son ska bara Gilla gympan och FÖRSÖKA och läraren ska bara vänta på det.
Vad är det för pedagogik. ? Han är fortfarande liten, även om han är 9.

Så.. man bestämmer att han gympaläraren ska försöka få ” med honom” mer i Gympan och Se honom lite mer med vetskap om att han tycker att ämnet är jättetråkigt. Och desstuom få vara med och planera en gymnastiklektion.

Fokusera och lyft det som fungerar istället. Inte hota med att man inte ska få betyg i ett ämne om 5 år.
Dessutom i GYMNASTIK!! Klart man går igenom det som kunde fungera bättre. Men 30 minuter för Gympan. Gud så dum diskussion.

EN gång till : FOKUSERA och LYFT FRAM DET SOM FUNGERAR!