Att inte kunna trösta sitt eget barn..

.. måste vara en av de jäkligaste sakerna i livet. Ett litet litet barn som skriker och gråter i nån slags förtvivlan. Man undrar nästan hur många getingstick hon fått eftersom det verkar som att något gör så fasligt ont.
Skriket går in i själen på mamman och gör ont innut i henne. Man känner sig nästan värdelös och otillräcklig. När barnet skriker så det nästan tuppar av och kippar efter luft. Vad gör jag för fel? Varför gör det ont? Varför kan hon inte sova?
Varför är hon så ledsen? Varför Är hon inte lycklig hos mig? Tankar som nästan är orealistiska..
Samtidigt i en mammaförtvivlan så blir jag nästan ARG som senare ger så dåligt samvete så man får ont även av det. Ont i hjärtat alltså.
Hur kan jag tänka " meeen håll käften rackar unge" när jag ser hon lider av att inte komma till ro. Tålamodet tar nästan slut och man är fasligt trött, fast man inget hellre vill bara sätta sig och trösta och krama. Sonen blir förtvivlad när han ser mamman bli så trött och i bland nästan arg. Och då vill jag släppa prinsessan och bara krama honom och det kan jag inte i den stunden. I bland gör jag det ändå. Det gör också ont.. För att jag lämnar henne i 1 minut när hon är ledsen. Men å andra sidan vill jag inte att sonen ska vara ledsen heller. ( slå knut på sig själv kan man ju inte.. )
Kärleken är så stark till ens barn, kanske det är därför det frambringar en förtvivlan när jag inte kan trösta med all den kärlek jag känner.
Det är nästan som man själv vill lägga sig och stortjuta för att det gör så in i bengen ont i mig när hon är trötstlös.
Jag skickar meddelande till My i förtvivlan i bland, hon studsar in med ny energi och dansar, vyssar och strålar med henne. Jag sitter i bland och bara tittar på och beundrar orken och tänker varje gång att jag måste vara lyckligt lottad för att ha en sådan vän och det tackar jag kosmos för.

Jag har många runt mig som vill väl och hjälpa till. Och " tack" är som jag skrivit förr är för lite. Men jag vet inte HUR man tackar nog så det förstås hur mycket det betyder.
Tack för att ni finns där. Det här är snart över så jag ska inte "klaga" mer. ;)



Min lilla lilla älskade prinsessa.

Allt blir bra.