Liten prinsessa vaknar på morgonen.. och när mamman bestämt att" ok.. det är morgon" så tittar jag på henne och säger med mitt gladaste och soligaste ansikte " meeeen gooood moooooorgon" .. denna lilla flicka blir så lycklig , precis som hon tänker att det ÄNTLIGEN är dags att faktiskt vakna. ( detta sker ungefär vid 6 varje morgon). Sen börjas det.. Hon pratar och praaaatar, sjunger med glada toner, skrattar och skiner som en sol.
Spritter med kroppen. Jag går upp och sätter på kaffe och medans hör jag denna sjönsjungande och snackande lilla filur uppe i sovrummet. Tar det för lång tid för mig att komma tillbaka, så förändras tonerna till ngt mer ... arg.. Precis som hon säger " men vad tog du VÄGEN!? Jag vill INTE LIGGA HÄR SJÄLV!" Hon gråter inte, bara det att tonläget förändras. En ganska mysig stund, om natten varit lugn.
Är det inte så, att vi egentligen , borde vakna och sjunga på morgonen?? Varför är vi så trötta och eländiga, vi vuxna liksom. Vart tog den DÄR glädjen över att få vakna vägen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar