Pappor???

Någonstans tror jag att de som inte vill vara pappa till sitt eget barn inte är frisk. Någonstans tror jag att den som gör sig onåbar, stänger telefon och deletar email och blockar länken till barnet har en lätt störning.
Det finns pappor runt hela världen som inte gör annat än att krigar över rätten att få träffa sitt barn. Medans andra väljer att inte vara pappa för att det inte "passar".
Pappor , (eller ska man kalla dem pappor? Man kanske skulle ha ett annat namn för den här gruppen av män som inte vill veta av sina barn) som gör det så enkelt för sig att säga " nee.. jag har ingen lust" och lämnar allt ansvar till mamman Det kanske är ika bra i coh för sig , för hur bra pappa skulle de bli annars ??
Mamman bär detta barn i 9 månader , vysschar, tröstar, ger värme kärlek, tar fighter, ser till att dessa barn får den perfekta uppfostran som kan ges. ENSAMMA.
Någonstans så beundrar jag mig själv och alla andra mammor i samma sits.
Att vi gör det här. Ensamma.
Sorgen , som i alla fall jag bär över att min prinsessas pappa inte vill vara med får jag leva med. Jag menar, sorgen/ilskan jag känner är att HAN gör så här mot prinsessan!!Att vi en gång varit kära, har ingenting med föräldrarskapet att göra. Jag sperarerar det enormt. Och jag ska fan visa honom att vi klarar oss jävligt bra utan honom . Sen finns det andra som kanske vill vara hennes manliga förebild i livet. Pappan- Han - som vänt henne ryggen. :-(
Jag hoppas en dag att hon ifrågasätter honom skarpt om de någonsin träffas.
Men det kommer väl även ske på hans villkor.. när det " passar".

Jag hoppas och önskar det svider i honom varje dag , resten hans liv..
Denna man, som var " mannen i mitt liv"