måndag 2 november 2009

ja.. hur det går...

Hur går det nu då för oss och " sova hela natten" kuren.
Ja, det går framåt och framåt och det går bakåt och bakåt.. och framåt igen...
Så håller vi på. Men det går mest framåt.
Prinsessan lyckades fantastiskt nog med att sova en natt 11h på raken. Målet är 12 med den här kuren. Målet är 12..ja.. men jag kan ju villigt erkänna att jag är nöjd med mindre bara jag inte får tillbaka tidigare nätter innan kuren.
Jag kan skriva under på att det var det värsta jag gått igenom i hela mitt lilla långa liv. När tröttheten bränner in i själen. Det är obeskrivbart med ord.
Jag försökte förklara men orden räckte inte.
Men om du föreställer dig att du går och lägger dig och en person väcker dig 2 ggr i timmen i några månader så vet du precis sen. Nu var inte ALLA nätter så. Jag kunde ju faktiskt få sova 4 timmar på raken- i bland.
Först "kolik" kvällar under 7 veckor.. sen "natt rodd". Klart man som människa inte stod ut till slut och tankar på att fly fanns. Självklart.

Nåväl.. det är väl ändå historia nu kan jag tycka.
Jag kan nog stå ut med en timmes vargtimme rodd om jag fått sova fram tills dess.

Det jag kan se som resultat av fem månaders bebis... att jag faktiskt har svårt för bebis skrik. Jag var ner på öppna förskolan med min lilla vän och där var det en grymt söt pojke som ballade ur och jag kände hur själen i mig nästan snörpte till.
När nu min lilla donna får spel i vagnen.. kanske av övertrötthet.. så får jag verkligen koncentrera mig på att försöka tänka på annat , att stålsätta mig.
Ja, ingen kan ana ingen kan förstå. Jo.. jag vet EN som vet PRECIS.
Hennes barn började sova när denne lilla vän var 4 år. Hon vet vad jag talar om när jag berättat. Och för att vara ärlig.. hade hon det jävligare än vad jag någonsin hade.

Den som har varit mest fantastisk och tålmodig i detta är prinsessans storebror. Vilket tålamod, ödmjukhet och förståelse. Han är bara nio år, men ack så klok så klok. Dåliga samvetet mot honom har varit stort många gånger, men han förstår så klokt ändå. Snart ska vi ha, bara Han och jag.. en hel lattjolajban dag i hop.

Min lilla fröken är fantastiskt duktig nu och visst ska vi få ordning här hemma på sömnrodderiet. Hon är det sötaste lilla flickebarn. När hon ler eller skrattar så fylls min kropp med så mycket kärlek så jag går sönder av värmen som sprider sig i mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar