Jag har alltid varit en passionerad julälskare.
Dock hade jag i mina senare tonår svårt för denna helg men efter att jag träffat min sons far och han visade att julen kunde vara så mkt mer, så började jag därefter att alltid vara vän med den igen.
När jag fick min son blev julen ännu mer underbar. Pyssel, pepparkakshus, pepparkakor som skulle glaceras, pynt och ännu mer pynt och julklapps smyg.
Men iår.. är lusten inte där. Jag vill inte HA adventsstakar i fönstret och julgardiner. Jag vill inte sitta med trist advent och undra hur jävla trevlig LillBabs firar sin skitjul med hela familjen.
Jag vet inte.. men Lillbabs är en sån där helylle person och jag kan inte låta bli att se hur hon syltar och bjuter hem hela byn i järvsö på nån jäkla ( hemmagjord - såklart )glögg, rimmar på paketen så där förbannat hurtigt, tomten som faktiskt ser UT som en tomte.. säkert nån inhyrd bonde, och allt är bara Fanny och Alexander jul fast i lindrigare form.
Så vadan detta snälla Mian??
Därför att det är PRECIS SÅ jag vill ha min jul. Jag vill ha stora tjocka släkten, göra julskinkan och rullströmmingen. Jag vill ha min stora familj med mina barn och ge julen till barnen med förväntningar om vackra julklappar.
Nog firar jag jul iår med det jag vill kalla min släkt och ser naturligtvis att det ska bli oerhört trevligt. Jag älskar dem.
Men när ska jag få ha MIN? Hemma? Med MIN familj.
Jag menar då alltså inte att fira jul med son och prinsessa bara. Utan jag tror ni förstår hur jag menar.
Jag vill dricka glögg med mannen jag älskar när barnen somnat och släkt gått hem och ge fin julklapp.
Nåväl nåväl... julen kommer och julen går. Bara att hänga på.
Och jag har limmat i hop pepparkakshuset i år med superlim. Bara det.. visar hur lite jul jag vill ha. Dock ska sonen dekorera och göra fint. och NATURLIGTVIS så är ju detta ngt jag aldrig skulle ge ett sken av till mina barn.
Men jag tvivlar de läser min blogg. Och gör sonen det kan jag säga " lilla gubben.. julen kommer bli underbar - som alltid"
Tipp tapp tippetippe tipp tapp..
Hahaha!! Vilket skönt inlägg!
SvaraRaderaJag förstår PRECIS hur du känner. Men jag har en karl "lilla familjen" men dock ingen tjock släkt (tack och lov, kan jag känna ibland)....men önskar att jag kunde känna en sån där underbar jul känsla i hela kroppen, men den finns inte där.
Jag har gjort ett tappert försök några gånger och haft hela släkten hemma hos oss men det slutade med att det bara blev en massa stress och pass upp och jag satt mest bara och längtade efter att alla skulle gå hem. Och sen var det ju meningen att vi skulle ha mys kväll sen när släkten hade gått men det slutade med att jag slocknade i soffan för att jag var så slut.
Jag förknippar tyvärr julen med en massa "måste" och "borde".....God Jul, Maria :-)
Heej Maria,
SvaraRaderaJag håller med... julen är ju inte så där "som på TV", det är en massa måsten och stress.
Det är som fredagarna som vi brukade skoja om..Hur många går egentligen hem och dricker vitt vin och äter räkor?? Nää..jag tror dom flesta handlar, städar eller däckar framför en dålig film på Tv..
Kram gumman,
Malin
Påminn mig när det är mars, för då är dessa gruvligt mörka månader över..
SvaraRadera:-)