Vi gick 9 år i skolan i hop. Vi fann varandra igen på facebook.
Hon bor i NewYork! Hon är strålande vacker och mycket framgångsrik.
Hon har ett så kallat showroom som hon öppnade för 5 sedan där hon representerar designers som hon gillar,Hennes företag sköter försäljning och PR för detta.
Tidigare har hon designat själv men slutat med det.
Jag har sett bilder från hennes firma på FB.
När hon beskrivit mitt liv för mig så tänker jag bara " sex and the city , sex and the city". Jag föreställer mig henne i vackra och coola design kläder och skor springandes på väg till en brunch med väninnorna. Hon är viktig, duktig, smart, och som jag sa, framgångsrik. Och rik? Hon lever i den värld , som jag ser på film..
Jag skrev till henne här om dagen att jag kunde avundas hennes liv. Att faktiskt vara så in i nordens duktig och tagit sig till stora Landet och faktiskt lyckas. ( varför har ingen lokal tiding uppmärksammat henne??)
Jag bor i Gävle , jag shoppar på MQ om jag vill lyxa. Jag slänger ofta i mig lunchen på 5 minuter för att sen dricka en kopp maskinkaffe och gå och jobba igen. Jag springer med mina ecco stövlar till bussen för att hämta elin på dagis. Jag lagar korv och macaroner så alla får äta inom rimlig tid, jag badar och nattar. Plockar och gör ordning för nästkommande dag. Och sätter mig ner. Och blir bombat trött.
Det är inte det att jag är sämre. Eller hon är bättre.
Eller att jag är bättre. ja ni vet hur jag menar.
Men jag kan avundas. Jag kan avundas det lyxlir liv som jag målar framför mig .. ( haha.. du får rätta mig!). Är dock övertygad ( eller hur?) att livet är stressigt på samma sätt för henne fast på ett helt annat plan.
Hon grubblar idag över att skaffa/ önska barn med dess för och nackdelar.
Jag försöker peppa henne på fördelarna och sen är det ju inget man kan skaffa. Man får önska. Att be blessed med ett barn ( eller två) är gåvan själv.
Men efter en helg som denna som bestått av tiltar med sonen och en förkyld och kinkig elin.. ja då drömmer jag mig bort och önskar jag gick på NewYorks gator med shopping påsen i handen. ( men bara för en stund. För inget får mig - SÅ KLART att byta bort ngt av det jag har). Men drömma FÅR man.
Kan det vara så att vi drömer om varandras liv emellan åt?
Nu vet jag att du har börjat läsa min blogg och använder den som kvällslektyr.
Mycket nöje och kram till dig Sus!
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar