Det här med pappor..igen..

Anledningen till min tidigare upprördhet över Elins pappa som jag kämpat för ska ha kontakt med sin dotter så kom en lång kommentar lite på sidan om som jag väljer att klistra in här utan att "avslöja" om vem detta är. Hon skriver så här

"Jag vet att min mamma trodde hon gjorde det rätta genom att kämpa för att han skulle fatta att han borde ta ansvar och engagera sig i sina barn - oavsett all skit som min mamma fick gå igenom med honom, hon satt mig och min bror först och tänkte att det var ju klart att ungarna ska ha kontakt med sin far.
Jag sager bara att utifrån min erfarenhet och mitt facit i handen så tror jag att det hade varit bättre för mig att inte ha nagon kontakt med honom under min uppväxt. Jag kände mig aldrig älskad av honom, de helger han tog hand om oss så saknades det alltid värme, intresse och stabilitet. Nej jag tror att vad ett barn behöver är kärlek, intresse, trygghet och stabilitet. Det kan man ge som ensamstående förälder, som två mammor, som två pappor, som en forälder och som en vän, som en forälder och en släkting."


Ja,visst är det så här. Att det inte just behöver vara han som ger det hon behöver.
Och visst kan någon kanske en dag vara en mycket bättre " ställföreträdande" i stället för pappan himself. D
Det var såååå skönt att läsa det här.
Dock kommer nog itt hjärta alltid vara ärrat över att pappan är som han är.
( han förtjänar inte ens att benämnas med det ordet.För han är ju verkligen inte pappa)
Min älskade flicka har massor med kärlek runt henne med människor hon bara älskar och som älskar älskar henne,
Viktigast! Så klart!

Sen avslutar hon med orden
Jag läser din blog och glädjer mig att att du är på riktigt, du är rolig och skriver väldigt bra tycker jag.
Snygg, smart, vaken a rolig två barns mamma - inte illa Maria!


Tack!!! <3 Det kändes skönt att höra detta..
Hälsar " Snygg och smart" ;-)