...eller..? JO, visst fasiken är det skönt med helg. I början av jobbstarten kände jag inte alls för helger för jag tycker jag hade varit ledig Nog liksom. Men nu tycker ju jag så klart att det är skönt, även om det inte innebär att jag får sova ut. Men vi slipper stressa till dagis och jobb.
Men vissa helger, särskilt fredagar är urjobbiga. Hemska. Sonen har gått till sin pappa och jag har ingen "hjälp" där att skingra fredagstankarna.
Fredagstankar?
Ja, jag saknar så in i bengen att ha en till vuxen hemma. Att få laga nått gott, dricka ett glass gott rödvin. Känna att man landar efter en veckas jobb.
Att kolla nå bra på teve, se en bra film eller .. what ever. Bara jag hade det.
Den andra vuxna.
NEJ, jag längtar i c k e efter en ny sambo. Men jag längtar efter att ha någon vuxen att tycka om.
Nu har jag massor av männisor som är vuxna som jag både älskar och tycker om.
Men jag vill ha någon att tycka om som jag kan ge en puss på kinden , klappa om på ryggen medans VI lagar mat. Nån att skratta gott med , nån att tjabba med om livet rent generell. att ha ngn att kommentera teveprogrammet med. Nån som jag kan göra nått kul med på lördagen.
Mitt i alla dessa tankar så tänker jag även " hur då?"
Hur skulle jag någonsin kunna ORKA släppa in ( eller våga) en man igen. Att lära känna, att kolla av, att se om man gillar varandra eller inte, fungerar han med barnen eller inte, vad skrattar han åt, humor , musik.. allt sånt som ska synas ( och det synar man ju omedvetet) osv osv..
Sen släppa in och släppa in, jag ska ju HA ngn att släppa in också.
För nog skulle jag kunna öppna dörren, i alla fall på glänt..
sen kan man ju alltid dra igen den fort som fan.
Nåväl, det är helgerna som är tråkiga i "ensamma mammans land"
Mest.
Även om jag så klart njuter av mina barn.
Men att luta huvudet mot en axel och kommentera trista Idol vore rätt skönt.
Bless
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar