Man ska hålla KÄFTEN!!

I måndags förra veckan sitter jag i fikarummet på min arbetsplats och vi pratar om barn och dess liv i allmänhet, som en grupp mammor ofta pratar om , när de sätts tillsammans runte ett bord. Antingen pratar vi heminredning eller barn.. Eller?
Nåväl, vi kommer in på det här med Vård av Sjukt Barn ( VAB) och jag säger
" Ja.. tääänka sig .. Elin har varit och är så FRISK hon har jag ju bara Vabbat med 1 1 dag sedan hon började på dagis. Hon har ju ett imunförsvar som heter duga alltså".
Mina kollegor svarar " JaaaAAA.. viket FLYT du har"
Jag svarar " ja, kosmos vill mig väl då jag inte riktigt längtar efter att vara hemma med henne". ( och om du följt bloggen så vet du vad jag syftar på)
1 timme senare ringer min telefon och jag ser DAGIS på min telefon...
" Heeeej Maria.. det är kicki från daaaaaaaaagis. Elin har ögoninflammation"
Ja, var ju bara gilla läget. Upp till dagis och hämtade henne och hämtade en glad flicka ändå kan jag tycka. Vi blir hemma tisdag också.. och onsdag.. och onsdag kväll har jag för avsikt att det r dags för dagis på torsdag.. Bad , hårtvätt, glad flicka och livet leker.
Torsdag vaknar hon ff med grejs i ögat som man inte får ha utan att bli hemskickad från dagis , Det är ganska lite .. men jag tänker att det kan vara ok då... med en extra dag. Det börjar krypa lite i mamman..
Torsdag efter lunch PANG 39.6 i feber. hon kokar.
Vi blri hemma fredag också- så klart. Snorig, hostig, gråtig, gnölig osv osv.
Jag vet inte hur jag ska kunna roa henne.
Ångesten kryper på under fredagen av ensamhet och inte " veta hur jag ska bete mig känslan"
Jag saknar honom. Inte han. Utan han som jag vill luta min axel mot i detta läget.
Jag önskar han kommer hem kl fem och jag slängs tillbaka till vintern 2009.
Detta kryper hela helgen.
Knslan av att sitta fast även om jag vet rent LOGISKT att det här rör sig om en kortare period bara. Vi är snart på banan igen.
Det är söndag kväll nu. Febern har inte gett sig helt. Men hon är bättre.
Vi blir hemma i morgon också.

Man ska hålla tyst!