NÄÄÄÄEEEEE och spagettiben

Lilla hjärtat mammas. Hela världen är just nu ett enda stort NÄÄÄEEEE.
Och då menar jag allt. Allt jag säger, frågar, konstaterar bemöts med ett " NÄÄÄEEEE"
Jag försöker trixa på mitt sätt för att undgå höra svaren hela tiden och klurar på meningar där hon inte kan bemöta mig med sitt NÄÄÄÄEEE. Det är nämligen
" nu ska vi äta gumman" = NÄÄÄE
" kom så ska vi diska" = NÄÄEE
"kom, nu måste vi klä på oss" = NÄÄEEEEE
" vi MÅSTE gå till dagis nu" = NÄÄÄÄEEE
" dags att bada" = NÄÄÄÄEEE, NEJ NÄÄ
Att klä på sig och gå till dagis verkar vara ett straff för varje förälder som har lite bråttom till jobbet. Spagetti kroppen kopplas på som på automatik. Som att trycka på en knapp försätter sig den lilla människan i ett läge där man kan tro att det inte finns ett enda litet ben eller en liten muskel i kroppen. Det blir liksom Gelé och detta i kombination med ordet " Näääääeeee" gör vem som helst nästan så galen så att man tror att den vita tröjan snart kommer på föräldern och man ska bli bortförd till ett låst rum. För man kan bli TOKIG när man ska iväg och allt bara blir som överkokt spagetti.

Jag har klurat på det där och ...
I morse började jag en annan taktik. Vi skulle gå till dagis. Kläder på! Fight nr 1.
Jag byter mina meningar mot " men vaaaaaart är jackan. mamman kan inte hitta den" Lycklig flicka blir duktig när hon visar mamman och svarar " däääääär" och mamman fortsätter. " Men Huuuuuur ska man sätta på DEEEEN då?? Jag hittar inte din Arm? "( och jag gör mig skitkorkad , hallå yxskaft hittar inte armen) Liten blir fröken duktig igen och visar sin mamma. Och så där håller vi på tills allt är klart. " Jahapp.. och VAD har man nu på fötterna när vi ska ut i snön? Vantar?? " och hon visar.. hämtar vinterstövel och ger mig. " Vaaad skulle mamma göra utan Eliiiin som verkligen VET allt" svarar jag.. " du är sååå duktig" ( fjäsk fjäsk och tålamod för jag ska fan vinna i dag)
Sen hittar inte mamma UT. " meen VART ÄR NU DÖRREN som vi ska GÅ UT igenom??"
Hon visar glatt! Och vi går ut. Och jag hittar inte vagnen.. och hon visar.
Jahapp tänke jag och funderade verkligen på hur man nu gör med en vagn.
Sa " ja elin.. hur funkar det här nu då?? Är det JAAAAG som ska sitta i vagnen??"
Där goofade jag mig men det blev bra ändå för hon svarade NÄÄÄÄEEE.. men jag fann mig och sa " men då är den nog till för Elllliiiin" och hon svarar " jaaaaa"

Inte ett nej på hela morgonen. phu! Nästan i alla fall..och ingen spagetti.
haha!

:-)