Koppor dag fem

Nu är det nästan över... de 4 kvar som ska torka in har näääääääästan torkat in. Elin är glad och pigg och precis som vanligt. Vi har varit och handlat och haft picknick i lekparken. Dock, stör Herr Oro mig i kroppen. Nojjig mamma liksom. Bara 5 koppor?! var det allt? Kan det verkligen inte blossa upp nu och bli fler. Herr Stabil säger att det inte alls är möjligt. Jag är bara så attans orolig att hon ska bli dålig igen. Influensan hon fick innan kopporna var en mardröm , bara det. Att sen vabba när man vet man har MASSOR som väntar på jobbet + den ekonomiska aspekten på det hela. .... Och vem vill inte att ens barn ska vara friskt?! Glatt? Leka? Må bra! Urs.. den här resan var jobbig. Riktigt riktigt jobbig. Ångestjobbig. Jag undrar vad jag lärde mig av det här? Som jag analyserar efter. Vad var syftet. Ett syfte är tror jag att Elin och jag tog igen den närhet som vi missade lite i början. Hon regraderade till 4månader på sjukhuset. Och det var bara ligga på mamma , buren av mamma, osv som gällde. Att få närheten hon kanske inte mentalt fick de första veckorna i hennes liv. Även om jag då även tyckte hon var fantastisk. Men livet var ju mörkt då för mamman mian.. tyvärr. Vi har varit riktigt riktigt nära dessa veckor . Kramats mycket, Busat mycket. Hon har fått den tid hon behövt. Sen att jag är skitless på att gå hemma, är en annan femma. Nu ska min syster vabba i morgon <3 och tack gode gud för det. Så jag får jobba i kapp lite.