och en gång till blev jag påmind om livet.
För många många blogg inlägg sedan skrev jag om att jag aldrig mer skulle "klaga" över livet då en vän nyligt fått ett svårt cancer besked. Det har gått 2 år nu och nog trodde väl jag allt.. att det där skulle vara ÖVER. Som denna underbara människa kämpat med sin cancer och verkligen, mot alla ods , nästan,,, fått den att försvinna..
Bakslag kom och 9 nya metastaser har upptäckts i hennes numera halverade lever.
Jag slet mitt HÅR när jag fick höra detta och med många FAN FAN FAN .. tänkte på hur hon senast har coachat mig i mina SKITPROBLEM, som jag ser det nu.
Härregud!! Jag är FRISK, Nog har jag haft min resa i mitt och visst kämpar jag bitvis än idag med att hålla mig på banan även om jag inte pratar om det så ofta.
Maja ( som vi kan kalla henne , som vill vara anonym) har två barn och man. Två barn.
Att cancern kommit tillbaka måste vara fruktansvärt. Och JAG tror jag har ångest?! Men tjena hallå.
Maja ÄR dock den som faktiskt fångade upp mig,., Jag ramlade i gropen, hon höll mig i handen och ropade ner till mig " HÅLL I DIG! JAG SKA HJÄLPA DIG MEN SLÄPP INTE" och hon har hjälpt mig.
Må så vara alla vänner , min vackra psykolog, läkare ( som är stört snygg) och syster.
Men Maja hade rätta orden för att i alla fall jag skulle upp . Jag älskar hennes mail där hon bara öser ut om livet. Jag har mot henne kunnat ösa ut ALLT. I största förtroende.
Och mail liknande milen i hemlingby och lika långa svar. Vem skrev det längsta mailet nu?? :-)
Jag önskar jag har det för henne. Jag önskar jag har något enormt så där superdubersmart att "peppa " henne med. Men jag har inga. Det blir plumt.
Jag vet dock att hon fixar det den här gången med. Jag vet det.
Men fan.. räckte det inte med EN resa.
Och här sitter jag och känner mig rätt patetisk över att tycka att mitt liv är jobbigt i bland.
One Love!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar