" vart är min pappa"

frågar min lilla fröken idag.. och igår..och iförrgår..
Svaret blir alltid det samma. " men din pappa bor jättelångt bort och han kan ju inte vara med oss"
Ett svar som alltid annars har "köpts". Precis som hon liksom bara ville ha bekräftat att han finns.
Nu låter det så här
Elin: " Va ä min pappa"
Jag:" Din pappa bor ju jättelångt bort och han kan nu inte vara med oss. Det vet du ju"
Elin:" Elins pappa kommer snart"
Jag:" Nä, Elins pappa kommer inte snart för han jobbar jättemycket och kan inte vara med oss"
Elin" Elin läntar pappa"
Jag:" Jag förstår att du undrar om pappa. Men han har ju fått ett jättefint KORT på dig som vi skickade till honom , från dagis"
Elin:" Elins pappa kommer sen? Snart!"
Jag:" Nej Elin.. han kommer inte till oss. Han KAN inte hälsa på oss för han jobbar så mycket"
Elin" Elins pappa kommer SNART"

Nog för att hon inte kan längta efter någon hon aldrig har träffat. Men självklart " drömmer "hon om sin pappa. För hon VET att han finns. Hon vet att man är en mamma och en pappa. Att alla har en.
Men likt förbannat brister mitt hjärta i miljarder bitar och SJÄLVKLART förstår hon att hon har en pappa. SJÄLVKLART undrar hon. Eric knallar hem till SIN pappa varje fredag. Sjävlklart undrar hon när HON ska få knalla hem till sin...

Det här är inget jag kan slå bort även då jag har vänner som säger " skit it. Glöm honom. Hon längtar inte. Hon kan inte fatta"

Men ni fattar inte. Och han går aldrig att glömma. Sluta vara oerhört arg på . Även om det är mer sällan nu. Men vid dessa tillfällen och vid Jul ohc hennes födelsedag. Gör den jäveln sig påmind.

Jag kommer gå med den här sorgen för hennes skulle resten av mitt liv.
Att han förnekar henne.
Och det värsta av allt är att om han idag skulle komma och vilja lära känna henne så skulle jag bli galen av ilska. DOck aldrig hindra honom- för HENNES skull.

För min del får han gärna vara död. Vad enkelt det skulle vara . " din pappa bor i himlen"
Men för Elins skull önskar jag inget hellre att de får träffas.