När ja var kring 20 års åldern kunde min pappa ( som var omgift) komma upp till så där sponant och ringa på dörren. Jag minns jag blev så jäkla glad han kom. Spontana besök var sällsynt. Umgänge i sig, var sällsynt. Hans fru var alltid med. och när hans fru var med var han alltid, i mitt tycke, så jävla konstig.
Bäst var det när han bara var han. Pappa likosm.
Nåväl .. när han kom och jag blev så där himla glad och tänker mig " åhhh. pappa kommer jag får rå om honom en stund" men när det i stället från han kom " hej , tänkte bara höra om du har nån räkning jag ska betala åt dig. Jag är på språng"
......
Varför gjorde han så? Varför kunde han inte bara sagt som det var.
"hej, du jag saknar dig lite. Jag kom hit för att ge dig en kram. Men jag är på språng. Är allt bra med dig?"
Varför gjorde han inte så i stället. ??

I bland känner jag mig som honom. En förälder som känner skuld. Min skuld kan inte jag påverka. Men han kunde påverka sin. Han valde sin nya frus familj och valde bort mig. Han stod aldrig upp för mig och mina syskon - rakryggad. För hans fru påminde vi henne om att han varit gift i 25 år med en annan kvinna. Det berättade pappa för min bror en dag.
Han var ynkryggad och jag har varit så ARG på honom.

Men som sagt.. I bland känner jag också samma skuld till min son. Min lilla dotter tar så mycket tid och hon är ju liten och jag har inget annat val. Han vet allt detta men ändå värker mitt hjärta.
Han kännser sig sviken i bland och jag försöker då ... " du, jag ska handla.. vad saknar du i vårt kylskåp" . Ha nått extra gott hemma. Se till att det finns godis, lite gott allmänt.
Jag köper 5 chokladkakor för " eric blri nog glad vi har lite gott hemma".
Jag sticker till honom en hundring då och då... för det ä rmitt sätt att säga " jag vet att jag är usel i bland, men om du får 100 kr här så kanske du tycker om mig ändå"
Nu menar jag inte att han itne tycker om mig. Men jag vill på något sätt bara liksom vara bra mamma. Och det är jag inte med 100 kr extra eller extra godis i skafferiet.

Men .. och då kan jag förstå min far.
Men han hade ett val och han valde bort.
Jag har inget val och vill heller inte välja bort.
Men jag önskar önskar , att jag kunde ge min lilla son lite mer än vad jag kan idag.
Även fast han har det jäkligt bra.

Det känns så bara.
Eric, jag älskar älskar dig.
Mamma