Arrrggghhh.. jag måste skriva av mig.. läs inte för jag gnäller.

Jamen hallå dagis.. " NU GÅR DET ÄVEN VATTKOPPOR HÄR" skyltas det med stort anslag ..
Ja, det har gått på de andra avdelningarna men jag har försökt ignoera det och när jag pustar ut för att jag tror denna epedemi är över så får jag läsa det DÄR!!!!!
Alltså, ni förstår nog inte, eller så gör ni det, hur vansinnigt ångestframkallande detta är för mig.
Vattkoppor= 4 miljarder kliande koppor+feber+instängd i typ miljarder år= dagar hemma i ensamhet. Ensamhet med ett sjukt barn som jag inte kan ta bort kliet på, ett sjukt barn som kanske inte sover på nätterna, ensam med oro, ensam med..
Ja. Men instängdheten är nog den som är det värsta i detta. Det går inte att stänga in Mian. Att stänga IN henne är som att stänga in en katt i en kattbur och inte låta den komma ut och trippa runt. Bara titta ut. Den snor sig därinne i buren och kanske fräser lite då och då, Jamar förtvivlat och blir glad , sååå glad när någon öppnar dörren och klappar lite på den - för den är sällskapssjuk.
Egoistiska tankar. Ja må så vara säger jag.
Självklart ska mitt barn få bli sjukt och självklart får hon då den bästa omvårdnad av den bästa mamman. Det är inte det. Det är ISOELRINGEN jag inte klarar och det ligger bara hos mig.
Isoleringen som PÅMINNER om förra vintern, nätterna i ensamhet vid kuren, Min kropp kommer ihåg. Som stackars människan med ormfobi som skriker högt bara hon ser en pinne liknande en orm, eller ser en orm på teve.. så kan hon få ångest.
Isolera mig- och samma sak händer. Ge mig en "morot".. " det går vattkoppor"... och det händer.. jag gruvar mig, får ont i magen. Jag tänker på att jag i 10 dagar inte ska kunna gå ut.
Nu tror ju jag så klart, att får hon nu vattkoppor så kommer kanske någon vänlig vän och kanske byter av mig lite och är med elin så jag kan gå till affärn fram och tillbaka typ och andas lite.
Jag vet också, eller jag hoppas att någon tittar in på kaffe OM det skulle bli så där..
Ni ser.. hur jag är...
Vad berooooor det på?? Men SLÄPP DET DÄR. Oroa dig inte INNAN !
Men .. säg det till hon som ser pinnen på vägen och trro det är en orm, eller ser en orm på teve och får panik eller rent av undviker att åka med barnen till furuvik för att ormarna kan rymma.
Det går inte att påverka.
Jo, med hjälp. Och hjälp får jag.
För skada är jag.

Men så började jag tänka ett varv till i kväll.. 10 dagar säger vi.. med vattkoppor..( eller förkylning med för den delen- men då kan man ju gå UT)....
10 dagar.
1. jag sov inte på ett halvår
2.Lilla damen hade en fruktansvärd separationsångest ( som ska vara i en månad) i nästan ett halvår vilket innebar att jag nästan inte kunde göra ngt utan henne alls. Även hemma.
3. Jag klarade förra vintern ( som gav mig det här dock.. med isoleringskänslan som jag hatar och föraktar)
4.Jag klarade ensamma kur nätter ( men hade min ängel där i bland i telefonen. och tack och lov för det)

Så borde 10 dagar av vattkoppor vara nada.
SÅ borde jag tänka.
SÅ ska jag tänka!

men å andra sidan..