måndag 10 januari 2011

Fucking facebook



Egentligen borde jag inte blogga alls idag. Lite halvdammigt humör här på kvällskvisten. Sitter och stör mig på facebook. Stör mig inte på fenomenet utan jag stör mig på mig själv att jag en gång i begynnelsen av detta anskaffande bekräftade alla och hans jävlar som vänner. Jävlar? ja, alltså.. "oj, nämen va trevligt.. en gammal LEKIS kompis!!" eller " oj va kul, grannen Berit har också facebook" adda adda adda adda. Kan villigt erkänna att det har jag nu slutat med och addar inte människor jag jobbat med för 20 år sedan, klasskompisar jag hade på lågstadiet och parallell klasskompisars kompisar, gamla " strul" och så vidare.
Nu kommer känner jag att jag någonstans kommit till en gräns. Facebook är oerhört kul på många sätt och vis. Jag håller kontakt med vänner jag sällan träffar eller vänner jag gillar samt mina syskon etc.
En klok sa till mig efter att ha raderat 100 vänner efter en kväll på krogen och spart typ 35 att " facebook är MIN lekhage och där delar jag det jag vill med mina VÄNNER" och han har så rätt. Till VÄNNER kan man ju dela allt man känner man vill dela. Nu delar jag inte allt för jag vill inte att Berit, gamla grannen, klasskompisen från lågstadiet, eller jobbarkompisen från 20 år sedan ska se mina kort, mina länkar, anmärka på vad mina vänner kommenterar på min status eller över huvudtaget kommentera på min facebook!!! Eller - varför ha mig på sin facebook när man aldrig kommenterar nått själv eller inte gör en enda status uppdatering själv! ( ni ser.. skitzat läge)
Jag vill inte HA kommentarer från människor jag faktiskt inte KÄNNER och som betyder NADA för mig.
Men men , tänker du .. TA BORT dem då..jamen .. gissa om jag tänkt så en miljard gånger. Men jag klarar det inte. Jag kan inte. Jag känner mig ELAK att göra så.
DU, om du läser min blogg och har mig addad, kan betrakta dig som vän, för jag skulle aldrig i livet ge adressen till bloggen till någon jag knappt känner längre.
Så dig vill jag inte ta bort.

Jag har tänkt ett hundra miljarder gånger att stänga ner allt. Eller bara sluta skriva där. men jag VILL dela med mig till Kerstin, Lotta, Bröderna, syrran, vännerna ( de riktiga) också. Jag vill läsa deras uppdateringar. jag tycker det är KUL.
men att Berit har städat är mig helt jävla ointressant medans My kan skriva hon gjort det och det får en annan innebörd. för MIG.
Och dessa jävla status uppdateringar som kan få mig att kräkas
Ex
" hjärtat och jag dricker röd vin och ska snart äta Oxfilé med stuvad trumpet sås"
" Hemma efter en underbar dag i backen med termos och älsklingen"
" Köket i fina våningen snart klart efter rust i miljarder år och vi blir säkert lyckligare av att flytta väggar och ha sågspån hemma"
för inte tala om kräkmedlet " FREDAGS MYYS eller LÖRDAGS MYS"
jag har lust att kommentera till baka med ett stort "DRA ÅT HELVETTE"
Sen stör jag mig inte på ALLA som skriver så. Inte på mina vänners! Mina riktiga vänner vill säga. För jag unnar de allt lyckosamt i deras liv.
Jag stör mig bara på de jag inte riktigt känner.
I smyg kan jag erkänna att jag har valt " HIDE" på vissa av mina " vänner" där livet är som ett stort jävla hoppp och lek !
avensjuk? Ja, självklart
Sen dessa jävla kommentarer om magsjuka.. ( ja, ni vet jag har fobi).. en enda statusuppdatering om magsjuka .. DELETE!
En " vän" som inte ens bor i gävle skrev hon hade det och jag mådde illa bara av att läsa det.

Är facebook verkligen något för mig?!
no idea. Men avsluta det kan jag inte. Och ta bort någon klarar jag inte heller.

Bless!
Mulen måndag.

3 kommentarer:

  1. Ha ha ha, känner igen mig ibland i det du säger.
    Ena ögonblicket kan jag irritera mig på en del "Se mig!"-inlägg på FB. Nästa ögonblick lägger jag själv in ett "Se mig!"-inlägg :)

    SvaraRadera
  2. Jätte bra inlägg!! :-) Gör som en arbetskamrat till mej gjorde (han kände precis som dej). Han lade ner hela sin facebook sida och öppnade en helt ny och lade endast till dom vännerna som han verkligen ville ha och inga andra. På så sätt så kände han sig inte så dum, utan om någon undrade så sa han bara att han hade lagt ner sin sida men sedan ångrat sig och öppnat en ny.

    SvaraRadera