Jag gör vad som helst..

bara mitt barn slipper HOSTA. Igår kväll ringde jag rådgivningen i min förtvivlan och till och med damen i luren säger " men URS hur hon LÅTER!" och rekommenderar hostdämpande som jag har hemma och ett läkarbesök dagen efter. Jag tog upp henne och min lilla underbara hostar så jag tror hon ska kräkas och vill ha vatten. Vägrar medicin men så förklarar jag att vi ska " skrämma hostan BU.. " då .. tar hon den.. hon var nog less hon med. Hon får sitta på mig och hon somnar i princip och det lugnar sig lite och jag kan lägga henne igen.
Jag har aldrig varit med om dess like. Och då hade eric ändå barnastma. Elin hostar så hon inte andas mellan hostningarna.
Ja, vi är hemma - hon sjuk. I dag var absolut värsta dagen. Hon vaknade med hög feber.
Vi besökte läkare på fm och ångrar att jag lät henne stå ut med denna OPEDAGOGISKA läkare som hon är livrädd för. Han konstaterar efter 10 sek undersökning att hon inte har lunginflammation i alla fall skriver ut Ventoline och tack och hej.
Snälla pernilla skjussar mig till homeopaten och elin får akutpiller för hostan.
Den doktorn är mycket snällare vill jag lova.
Väl hemma bränner hon av och sover utan ett host. Jag tänker att det kanske börjar ge sig. Hon vaknar och ack så jag bedrog mig.
I dag på eftermiddagen satt hon PÅ mig i flera timmar samtidigt som hon ropade på mig och grät. Hon mådde så dåligt och hostade och hostade och hostade och HOSTADE.
Vad gör man som mamma. ?? Jag kan inte göra något. Gråten tär sönder . Jag kan inte hjälpa henne. Jag duttar med allt som kan duttas med. Allt i från piggelin till hallon och hon ratar ALLT. Till och med vatten. Det ända hon alltså hade i magen var 1 dl välling från morgonen.
Jag ringer gunnel och gråter själv.För min gräns i hjälplöshet nåddes.
Elin piggar på sig lite och jag får i henne lite choklad i alla fall. En halv liten choklad kaka och jag tänker igen att NU vänder det lite. Men .. nä.. Gunnel kommer , det kvittras en stund sen är det som att trycka på en knapp och allt vänder. Hon vill i mitt knä och gråter och gråter.
Lägger henne- på tom mage.
Ber om att hon får sova i natt- utan denna jävla hosta!!
Om inte får hon sova PÅ mig medans vi sitter. Om det krävs kommer jag GÅ runt med henne HELA natten, bara hon inte hostar.

Min lilla tappra skrutta.
What a hell. what a hell.

Hon sover nu i alla fall.
Må universum ge henne en rofylld sömn!